Avväpnande leende

Jagad i veckor och till sist framdragen ur avloppet, torterad och ihjälskjuten, medan glädjestrålande medborgare dansar på torgen i hela huvudstaden, ja över hela landet, för att fira att tyrannen är väck.

Håkan Juholt? Nej, Muammar Ghadaffi.

Fast Ghadaffi har förstås gjort sig skyldig till ännu värre brott mot mänskligheten än två missade reseräkningar. Man hinner med mycket tortyr, censur och massavrättningar under 42 år. Nu kan vi bara önska libyerna lycka till i fortsättningen på vägen till demokrati.

Stina Lundberg Dabrowski var på teve i går, hon hade ju den där berömda intervjun med Ghadaffi för länge sedan. Han var helkonstig, tyckte hon, bara skrattade mystiskt när han fick besvärliga frågor. Men jag känner igen det där. Så reagerade Olof Johansson också, den gamle centerledaren, när han fick besvärliga frågor. ”Hur ska du få moderaterna att gå med på att stänga kärnkraftsverk då, Olof?” Och så ett jättegarv från Johansson, så utfrågaren helt kom av sig.

Det var nog därför Annie Johansson snabbt bytte namn innan hon blev ny centerledare. Efternamn förpliktar, manar till efterföljd. Lööf passar bättre.

Det Annie Lööf däremot gör är att hon ler. I den där partiledardebatten häromsistens avvek hon på två sätt från de andra. Hon stormskällde inte på de andra utan berättade i stället om vad hennes eget parti gjorde, tyckte och ville. Och hon log. Båda sakerna var väldigt sympatiska.

Det vanliga i politiken är annars att ha en stenmask på sig, se precis likadan ut oavsett om man pratar om nåt fantastiskt glädjande eller nåt otroligt sorgligt. Lex Reinfeldt.

När man lyssnar och ser på Annie Lööf slås man av tanken att, javisst, de är ju människor, politikerna. De har ingen vev i ryggen eller så. Och leendet från henne säger samtidigt att jag, betraktaren och belyssnaren, först är människa och min egenskap ”väljare av politiskt parti” hamnar en bit rätt långt ner. Så känner man definitivt inte inför de andra orörliga politikeransiktena. Där mal veven.

Lex Wetterstrand, kan man säga. Maria Wetterstrand var också det där undantaget, skiftande anletsdrag och rörligt intellekt. Men hon har ju slutat som språkrör.

Och det där sista får min tanke att halka in på den där översten igen, som slutade i ett rör.

Han som ville bli envåldshärskare över hela Afrika. Med titeln Konungarnas Konung.

Hösten får hjälpa till med att tvätta bort blodet som förryckta människor med makt har spillt. Avväpna de gevär som fortfarande är laddade.

Låta sina leende löv falla.

.