Vindbrygga

med ett knirkande och knakande och med en
tung duns på slutet föll
vindbryggan ner

fåglarna höll andan
och gräset och träden var
en enda lång tystnad
medan dammet
långsamt
la sig

borgen krossades inte

han som upprätthöll borgen
blev inte ivägsläpad till schavotten
och fick inte huvudet skilt
från axlarna med
ett enda
hugg

vallgraven kokade inte
av skam

inget av det hände
som han hade
föreställt sig

och som
byggde murens
tjocka väggar
av år

då han skickade ut
sin människa till skolan
för att leva hans liv
.