Inget torg för Bläblä

- Kalman, Kalman, vakna! Du måste göra nåt!

Kalman öppnade ena ögat där han låg i sin skottkärra, lagom skuggad av lövträden i en lund, dit han blivit körd av sin skottkärrerobot.
- Hej, Lille Kutt, är du uppe och springer?

Den lilla vita kaninen med den röda rosetten var nu framme vid Kalman, men fortsatte att hoppa upp och ner.
- Bläblä skulle ge namn åt ett nytt torg i Mariehäll, men nu har dom sagt nej. Har du hört, va?

Kalman lade ett grässtrå tillrätta i munnen.
- Vilka?

- Dom heter Stadsbyggnadsborgarrådet.
Lille Kutt gjorde en lång paus för att hämta andan efter det långa ordet. Så tog han ny sats.
- Och ändå får Pippi Långstrump en gata. Och Alfons Åbergs låssaskompis får ett helt kvarter! En låssaskompis! Medan Bläblä inte får nånting. Du måste göra nåt åt det, Kalman!

- Det har jag redan gjort.
Och så flyttade Kalman grässtråt till vänster mungipa med en van munrörelse.

- Va? Har du? Hur då?
- Bläblä har fått ett helt blogginlägg i stället. Och du och jag också, Lille Kutt.

- Har han? Har vi? Var då?
- Det heter Görans Penna. Läs här ovanför bara ska du se.

Lille Kutt läste igenom. Snabbt. Gammal brevbärare som han var.
- Jaha, vad fint! Men, vi heter ju inte som vanligt! Vad är det här?

Kalman kliade sig lite på näsan med grässtråt som han vippade mellan framtänderna.
- Det var så Kattis och Anna kallade oss när de var små. Görans barn alltså. Jag gick med på det. Inget är ju gratis.

- Vad konstigt! Vad får de allt ifrån? Ja, att Bamse blir Bläblä kan ju var och en förstå. Men att kalla Skalman och Lille Skutt för Kalman och Lille Kutt, det är helkonstigt, ju.

- Ja, barns vägar är outgrundliga. Men nu måste jag gå. Ska bara ställa mat- och sovklockan på väckning.

- På någon tid i morrron bitti?

- Nej. På någon tid nästa vår.
Varpå Kalman lade upp grässtråt i brättet på sin gula hatt och slöt ögonen. Och med Kalman redan snarkande i skottkärran drog hans robot honom skvimpande ut ur lunden och denna blogg.
.