Syner om hösten

När höstlöven faller ner i sina cirklande kaskader av färger kan det se ut som, ja ett tefat eller nåt som går ner för landning. Jag tittade till igen. Det var ett tefat!

Eller snarare marsfat. För min gamle vän marsmänniskan (se besöket den 31 augusti) steg just ut ur farkosten, sträckande på alla sina fem långa ben. Och efter honom kom en annan, som liknande honom på pricken, men denne var bara hälften så stor och med kortbyxor, ur vilka tre ben stack ut.

- Hej, jordling, ropade han till mig med den zvirrande rösten, som jag kände igen sen förra gången.

- Hej, marsling, ropade jag tillbaka. Välkommen! Och sonen har du med dig, också, ser jag. Vad roligt!

- Sonen? Det här är min far!

- ???

- Ja, på mars föds vi gamla och blir sedan yngre och yngre förstås. Inte det där konstiga tvärtom som här. Men jag berättade för min far om mitt jordbesök och han blev nyfiken-

Hans lille far avbröt honom nu.
- Jag har varit här förr. Hans röst var mycket ljusare, nästan som ett barns. Tjugo år sedan, i er räkning. Ville bara uppdatera mig. Vad har hänt sedan sist här? Sonen sa att ni bara åt mat.

Jag tittade på den lille marsling senior och tänkte efter.

- Nej, inte hela tiden. Vi tar också bilder. Med vår telefon. Som vi alltid har med oss. Och som vi kan skriva och läsa och göra musik och spela spel i. Somliga av oss ringer också i den.
- Otroligt! Det sa sonen ingenting om, sa Marsling Senior och blängde med mittögat mot denne. Något mer?

- Ja, i USA har de valt en svart president.
- Sa du USA? Ett klentroget drag drog över Seniors båda munnar. Skojar du?

- Nä då. Och Sverige har vunnit fem gånger i Europas största sångtävling Jorå Vischen, fortsatte jag.
- Skulle Sverige? Ha ha, den var bra! Senior blinkade menande med flera av de sex ögonen.

- Och i en match i VM-kvalet i fotboll mellan Sverige och Tyskland häromsistens blev det 8 mål.
- Ho ho ho. Ja, du är obetalbar, du! Seniors två munnar skrattade i kapp.

- Men det är sant! Och matchen slutade oavgjort. 4-4 alltså mellan Sverige och Tyskland i fotbollsmatchen.
- Det tror jag visst det! Ett enda stort gapskratt erupterade nu från den lille mannen.

- Och det stod 4-0 till Tyskland när det var en halvtimme kvar, då Sverige vände matchen med fyra vackra mål.
Senior kiknade och slog sig på alla knäna. 
- Nästa gång säger du väl att det var tyskarna som hade hemmaplan också, frustade han.

- Jag skulle just komma till det. Tyskarna hade hemmaplan. Matchen spelades i Berlin. 
- Sluta! Sluta! Jag klarar inte mer! Senior låg nu ner och skakade av skratt så alla tre magarna hoppade.

Så det var inget annat att göra. Fortfarande hjälplöst skrattande fick han bäras tillbaka till marsfatet av Marsling Junior och denne jordling.

Och i ett enda gult zvirr satte farkosten fart rakt uppåt med de båda och snart syntes den bara som en prick mot den höstliga kvällshimlen.
.