Dagbok från Mars: nätterna är heliga här

Vi satt i vardagsrummet alla fyra. I det vardagsrum där jag första gången träffade Dennis här på Mars. 

Något kök har jag inte sett till här. Och de verkade ju aldrig äta något heller. Men drack desto mer.

- Dricker ni bara den där aprikosdrycken, frågade jag.
- Du kallar det aprikos, sa Senior, och drack en klunk. Vill du ha en annan smak?
- Det finns massor av smaker, fyllde Junior på. I De Blommande Skogarna. Vi gör besök där ibland. Då brukar vi sitta uppe i träden och dricka av frukterna. Exakt räknat så finns det 473 st. Det lär man sig i DBS, kursen du vet.
- Vi äter aldrig som ni gör, sa Junior. Vi får all näring via frukterna, kan man säga. Men du måste ju ha mat, förstås. Funkar matleveransen?

Det där kanske jag inte pratat om, men det finns en speciell affär för mig här. Mycket speciell. Får berätta om det nån annan gång. Hinner inte nu. Men de har goda leverpastejmackor.

- Funkar ypperligt, försäkrade jag. Men jag tänkte på en annan sak. Jag drömde mycket om månarna i natt. Och när jag vaknade i morse var det som om jag kunde en massa om dem!
- Fint, sa Dennis, som hittills druckit sin aprikosdryck i tystnad. Månologi. Har du några nya namn på dem?
- Ja, sa jag, den stora månen är den som ligger nära Mars och går upp i väster och ner i öster på elva timmar. Snabb alltså. Den lilla som ligger längre bort går upp öster och ner i väster på 2,7 dagar! Lite långsamt kan man tycka. Jag förstår att en kurs behövs för att förstå denna förvirrande natthimmel. Vi på jorden har ju bara en måne. Utom i Murakamis böcker förstås.
- Kom du på några namn, avbröt Dennis nu.
- Ja, sa jag och skruvade lite på mig. Med tanke på storleken skulle jag vilja kalla den stora för Junis och den lilla för Senis. För att hedra er två lite grann.

Junior, som mätte 2,20 ungefär och Senior, ganska precis min längd, skrattade nu med alla sina huvuden. Samtidigt grät de eller vad de gjorde.

- Nej de gråter inte, sa Dennis, som verkade se mina tankar. Gråt finns inte på Mars. Det är överskottsdryck bara. Vi går inte på toa som ni. Behövs inte. Äter ju inte. Vi har det ganska ofta, det rinner ur våra ögon och dunstar snabbt bort. Ni måste ju urinera vet jag. Men vårt är luktfritt. Aningen aprikos, möjligen.

Jag var mållös av förvåning. Detta tog priset hittills. Tur att jag sa hittills. För det var ingenting mot vad som kom nu.

- Du vet inte så mycket om oss än, jordling, fortsatte Dennis. Men vi är själva som vår planet, kan man säga. Vi har en yta under ytan. Våra kroppar har en extra hud. I mellanrummet har vi en egen värld magasinerad. Magaskinnet, kallar vi det. Genom att röra vid varandra kan vi överföra t ex musik, kunskap och tröst därifrån. Och en miljon andra saker. Ganska svårt att förklara för er jordlingar som bara har hjärnan att tillgå. Du får gå kursen magaskinnologi någon dag. Eller natt.

- Natt? Efter alla dessa häpnadsväckande avslöjanden var den frågan det enda jag kunde klämma ur mig.

- Javisst, sa Dennis. Nätterna är heliga här. Gillade du tvärflöjten? 
.