Dennis och jag satt i morgonvardagsrummet, som jag hade börjat kalla det. Jag med mitt glas aprikosdryck. Han med sina två glas, som han drack ur samtidigt. Något som jag utan sugrör inte skulle kunna göra om, jag med mitt enda huvud.
- Men det finns mycket kvar inom tellulogin att ta reda på, fortsatte han. Ni har ju inga magaskinn, men du lyckades ändå lära dig en massa i natt. Om translinguatorn. Och vilka språk den klarar. Låter det som någon dialekt när jag pratar?
- Nja, jag vet inte. Du har ju ett knarrande i rösten. Vet inte vad den påminner om. Jo kanske Bob Dylan. Om han kom från Örebro. Så låter du, Dennis.
- Bob Dylan från Örebro. OK. Det låter coolt. Nåt mer du tänkte på från i natt, jordling?
- Att ni blir kortare under livet. Och får färre armar och huvuden. Förstår inte hur det går till. Och att ni inte tappar något i längd utan bara får större Själv.
- Ja, jag minns mina fem. Och nu har jag två. Snart får jag bara ett som du.
- Men vad är det som händer då?
- Då går mitt drickande långsammare. Nej jag skojar bara. En massa andra effekter har den här metamorfosen. Här finns oceaner av saker att förklara. Funderar du inte på hur vi kan födas 240 cm långa t ex?
- Jo, jag erkänner att jag funderat lite på den detaljen.
Dennis lät drycken skvimpa runt lite i glasen med fundersamma fingrar.
- Visst. Jag förstår att du måtte översvämmas av frågor. De tusen frågorna du hade när du kom hit har bara blivit flera. Lugn. Vi gör så här. Du har ju inget magaskinn men vi magaskinnerar svaren hos dig. Du har ju drömmar. Det funkar hyfsat, det såg vi ju i natt.
Jag satt tyst och lyssnade.
- Mars är jordens skugga, jordling. Vi hämtar hem syre därifrån. Ja, en del kan vi göra själva, men det mesta lånar vi från er. Marre och hans kompisar far runt där på nätterna ibland med sina Syrinx och samlar in. I gengäld inspirerar vi er.
- Inspirerar?
- Ja, mycket av det som ni tror kommer från er själva, har vi ett finger med i. Eller ett magaskinn. Konstverk, romaner, dikter, kärlek, kamp mot förtryckare, en bicicletas från 30 meters håll. You name it. David Bowies låt Life On Mars blev ju inte så tokig t ex.
- Och ni låter magaskinnera en massa hos mig redan nu? När jag är här?
- Ja. Ta fram det sedan när du drömmer. Vare sig du sover eller inte. Och så kan du göra något i gengäld till oss.
- Till er? Vad skulle det kunna vara?
Schloinkk. Det sista i Dennis´ två glas försvann nu samtidigt ner i hans två strupar.
- Skriv en bok bara, jordling. När du kommer tillbaka till jorden, skriv en bok om oss.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar