Började dagen med ägg-och-bacon-frukost på Café Mignon, strosade runt på torget, lyssnade på luciatåget som sjöng gammalt och nytt och de vackra stämmorna flöt ut över Varbergs torg, där det är marknad onsdag och lördag året om.
Perfekt vargavinterväder. D v s några plusgrader och ljum vind från decemberdimmigt hav.
Såg filmen om Dylan en gång till. Det där med hur han introducerades till litteraturens värld. Var det någon person som nämndes, någon familj kanske? Nej. Filmen pratar om biblioteket, New York Library i hörnet mellan 42a gatan och 5e avenyn. Där läste han Milton, Keats, T.S. Eliot, Thomas Mann, Kerouac, Ginsberg, Rimbaud, Breton, Burns, Brecht och Shakespeare. Bland annat.
Att det har varit knepigt för Svenska Akademien att få tag i honom, är inte så konstigt. Han bor ju inte i nån trappuppgång där det står Bob Dylan på dörren. Sedan mitten av 70-talet har han befunnit sig på en Never Ending Tour. Han sa då att det var turnera han ville göra. ”I think that´s what i have to do. It´s in my blood". Det är i turnébussen han bor. Hans hem är alltid i rörelse. Lika a rolling stone.
I hans tacktal som lästes upp på nobelmiddagen i kväll fick han det största skrattet när han sa ”should I really stage it in Denmark?” Det kunde ha varit en av Shakespeares funderingar om Hamlet, menade Bob Dylan. Man funderar inte på ”är detta litteratur det jag gör nu?” Jag håller med. Det gjorde förstås Shakespeare lika lite som Dylan. Man gör sin grej och funderar på hur den ska utformas, inget annat. Shakespeares texter var inte menade att läsas, utan spelas. Dylans texter är inte menade att läsas, utan sjungas. Ändå är förstås bådas texter litteratur.
Och som Horace Engdahl sa i sitt tal, är Dylans texter litteratur av första ordningen.
Ett stort ögonblick var när Patti Smith, som känt Dylan i 40 år, sjöng hans A Hard Rain´s A-Gonna Fall inför hela den församlade nobelkonkarongen. Då fylldes Blå Hallen av poesin från en legend. Och att Patti Smith kom av sig vid ett tillfälle, var bara bra. Hon sa bara som det var, hon var jättenervös och kan vi ta den där strofen från början. Hela det pompösa i salen smälte undan för ett ögonblick och blev mänskligt. Kvällens längsta och varmaste applåd.
Sen tänker jag på en lite udda grej, eftersom jag är en namnoman. Hans efternamn har ett y. Som kan ställa till det för en svensk tunga. Eftersom engelskan inte uttalar y som ett y. Dylan kunde lika gärna ha stavats Dillan. Eller Dillon. Samma uttal. Årets nobelpristagare i litteratur rimmar alltså inte på ”fyllan”, utan ”villan”.
Apropå fyllas. Det är en sak jag alltid undrat över i samband med denna festernas fest. De sitter ju där i timme efter timme efter timme. Och äter och dricker och äter och dricker. Utan att få gå upp. Hur fixar de en sån sak? Är det ett bäcken som skickas runt?
Perfekt vargavinterväder. D v s några plusgrader och ljum vind från decemberdimmigt hav.
Såg filmen om Dylan en gång till. Det där med hur han introducerades till litteraturens värld. Var det någon person som nämndes, någon familj kanske? Nej. Filmen pratar om biblioteket, New York Library i hörnet mellan 42a gatan och 5e avenyn. Där läste han Milton, Keats, T.S. Eliot, Thomas Mann, Kerouac, Ginsberg, Rimbaud, Breton, Burns, Brecht och Shakespeare. Bland annat.
Att det har varit knepigt för Svenska Akademien att få tag i honom, är inte så konstigt. Han bor ju inte i nån trappuppgång där det står Bob Dylan på dörren. Sedan mitten av 70-talet har han befunnit sig på en Never Ending Tour. Han sa då att det var turnera han ville göra. ”I think that´s what i have to do. It´s in my blood". Det är i turnébussen han bor. Hans hem är alltid i rörelse. Lika a rolling stone.
I hans tacktal som lästes upp på nobelmiddagen i kväll fick han det största skrattet när han sa ”should I really stage it in Denmark?” Det kunde ha varit en av Shakespeares funderingar om Hamlet, menade Bob Dylan. Man funderar inte på ”är detta litteratur det jag gör nu?” Jag håller med. Det gjorde förstås Shakespeare lika lite som Dylan. Man gör sin grej och funderar på hur den ska utformas, inget annat. Shakespeares texter var inte menade att läsas, utan spelas. Dylans texter är inte menade att läsas, utan sjungas. Ändå är förstås bådas texter litteratur.
Och som Horace Engdahl sa i sitt tal, är Dylans texter litteratur av första ordningen.
Ett stort ögonblick var när Patti Smith, som känt Dylan i 40 år, sjöng hans A Hard Rain´s A-Gonna Fall inför hela den församlade nobelkonkarongen. Då fylldes Blå Hallen av poesin från en legend. Och att Patti Smith kom av sig vid ett tillfälle, var bara bra. Hon sa bara som det var, hon var jättenervös och kan vi ta den där strofen från början. Hela det pompösa i salen smälte undan för ett ögonblick och blev mänskligt. Kvällens längsta och varmaste applåd.
Sen tänker jag på en lite udda grej, eftersom jag är en namnoman. Hans efternamn har ett y. Som kan ställa till det för en svensk tunga. Eftersom engelskan inte uttalar y som ett y. Dylan kunde lika gärna ha stavats Dillan. Eller Dillon. Samma uttal. Årets nobelpristagare i litteratur rimmar alltså inte på ”fyllan”, utan ”villan”.
Apropå fyllas. Det är en sak jag alltid undrat över i samband med denna festernas fest. De sitter ju där i timme efter timme efter timme. Och äter och dricker och äter och dricker. Utan att få gå upp. Hur fixar de en sån sak? Är det ett bäcken som skickas runt?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar