Jag förstår inte riktigt vad jag håller på med, men det här är inlägg nr 900 i denna blogg. Om man får tro det räkneverk som är inbyggt i bloggen så är den text du nu läser den 900:e i Görans Penna sedan starten.
Låter inte klokt, egentligen. Det är förstås texter av väldigt olika slag, får jag väl säga till mitt försvar. Det blir ju så när man egentligen inte vet vad en blogg är för något. Det vet jag fortfarande inte.
Inga tekniska finesser finns i Görans Penna. Du kan inte söka någon specifik text eller kategori. Det som du kan göra är att ströva runt i texterna. Klicka fram ett år. Sedan en månad under det året. Därefter en text under den månaden. Då märker du några saker.
Du märker att i början fanns det bara text utan bilder, sedan en bild till varje text under flera år, därefter bara text igen. Det är ju fint att ha med en bild till texten också, men att hålla reda på publiceringsrätt och sånt tog för mycket tid.
Eller om jag blev för lat.
Du märker att några figurer dyker upp här och där. Shalobotínya, Ossi Osvaldson, Kurre & Åsa, Maltsar och Berewain, deckare Dyvel, Zeus Molnskockaren och Bartolomeus S Fryntelgöök, Fritte kallad. Förutom Dostojevskijs kamel.
Det blir lätt så när man lämnar pennan utan bevakning ett slag då man går och tillreder sig en kopp välsmakande te.
Du märker också att ett dussintal, om inte ett tjogtal, texter inte kan läsas. Inte främst för att de är så där jättedåliga utan mer för att de måste sjungas. Låttexterna är hemtrampade medan melodierna utgör stöldgods (Evert Taube är nog den som drabbats mest). De gör sig alltså bäst, inte lästa tillbakalutad i favoritfåtöljer, utan framsjungna med inlevelsefulla gester från balkonger. Skulle därvid en oförbehållsam förnöjsamhet sprida sig över den sjungandes anletsdrag, skulle ingen bli lyckligare än jag.
Fast balkongen gäller alltså bara 20 av texterna, skyndar jag mig att inskjuta. För 880 st blir det favoritfåtöljen.
Alltnog. Det står precis 900 ljus på min tårta nu och det är i allra sista skälvande slutet av år 2016. Perfekt läge för att låta ljusen brinna ut och inte göra mer här. Önskar ett Gott Nytt 2017 med förhoppning att du då och då tar ett strövtåg i Görans Penna.
Jag tänker nu doppa min penna i annat framöver som lockar. Om och i så fall när jag återvänder hit, har jag i bloggande stund ingen susning.
Men den första tussilagon i ett vårdike är en vacker blomma.
Låter inte klokt, egentligen. Det är förstås texter av väldigt olika slag, får jag väl säga till mitt försvar. Det blir ju så när man egentligen inte vet vad en blogg är för något. Det vet jag fortfarande inte.
Inga tekniska finesser finns i Görans Penna. Du kan inte söka någon specifik text eller kategori. Det som du kan göra är att ströva runt i texterna. Klicka fram ett år. Sedan en månad under det året. Därefter en text under den månaden. Då märker du några saker.
Du märker att i början fanns det bara text utan bilder, sedan en bild till varje text under flera år, därefter bara text igen. Det är ju fint att ha med en bild till texten också, men att hålla reda på publiceringsrätt och sånt tog för mycket tid.
Eller om jag blev för lat.
Du märker att några figurer dyker upp här och där. Shalobotínya, Ossi Osvaldson, Kurre & Åsa, Maltsar och Berewain, deckare Dyvel, Zeus Molnskockaren och Bartolomeus S Fryntelgöök, Fritte kallad. Förutom Dostojevskijs kamel.
Det blir lätt så när man lämnar pennan utan bevakning ett slag då man går och tillreder sig en kopp välsmakande te.
Du märker också att ett dussintal, om inte ett tjogtal, texter inte kan läsas. Inte främst för att de är så där jättedåliga utan mer för att de måste sjungas. Låttexterna är hemtrampade medan melodierna utgör stöldgods (Evert Taube är nog den som drabbats mest). De gör sig alltså bäst, inte lästa tillbakalutad i favoritfåtöljer, utan framsjungna med inlevelsefulla gester från balkonger. Skulle därvid en oförbehållsam förnöjsamhet sprida sig över den sjungandes anletsdrag, skulle ingen bli lyckligare än jag.
Fast balkongen gäller alltså bara 20 av texterna, skyndar jag mig att inskjuta. För 880 st blir det favoritfåtöljen.
Alltnog. Det står precis 900 ljus på min tårta nu och det är i allra sista skälvande slutet av år 2016. Perfekt läge för att låta ljusen brinna ut och inte göra mer här. Önskar ett Gott Nytt 2017 med förhoppning att du då och då tar ett strövtåg i Görans Penna.
Jag tänker nu doppa min penna i annat framöver som lockar. Om och i så fall när jag återvänder hit, har jag i bloggande stund ingen susning.
Men den första tussilagon i ett vårdike är en vacker blomma.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar