Mitt under brinnande världskrig 1916 gick den tyske poeten Hugo Ball omkring i Zürich och letade efter en lämplig lokal för en poesiafton. I början av februari hittade han den. Cabaret Voltaire hette lokalen och låg i restaurant Meierei på Spiegelgasse 1.
Han satte in en annons i en tidning och på kvällen den 5 februari hölls poesisoarén. Den liknade inte något annat - en halsbrytande modernism inom lyriken föddes och fick namnet dadaismen. För 100 år sedan alltså.
Huvudnumret i lyrikaftonen bestod i att aktörerna stampade, röt och bankade på kastruller och grytlock, det var bildkollage och orytmiska danser och simultandikter där flera läste poesi samtidigt. Helt crazy och utflippat. Var namnet dada kom från är lite oklart. Därför att det betyder ”käpphäst” på franska? Eller att det betyder ”ja ja” på ryska och rumänska? Själv tycker jag att det mest liknar ”dadda, hink och spade”, den där barnramsan från sandlådan.
Grundarna för dadaismen den där kvällen var Hugo Ball, Hans Arp, Emmy Jennings, Richard Huelsenbeck, Tristan Tzara, de tre bröderna Jules, George och Marcel Janco samt Arthur Segal. Ledare för dem blev Tristan Tzara, en tjugoårig rumän. Det var han som hittade på namnet dada, skrev de flesta manifestationerna och tog initiativet till tidskriften Dada. Hans dadalyrik kunde låta så här.
clgr grtl gzdr
tröttheten
skärva i en nerv
eller så här:
vind åtrå ljudkällare av sömnlöshet storm tempel
vattenfallet och vokalernas tvära hopp
i blickar som stirrar avgrundspunkterna
eller:
med ribemont-dessaignesfingrar g r d glidmedel
kasta näven i balkongens ansikte åktur i åska
te eller bensin? det är mig fullkomligt dada
Meningslöst? Precis. Det var det som var meningen. Att det inte skulle ha någon mening. Det var ett uppror mot alla försoffade strukturer i kulturen och samhället. Dada godtog ingen överhet. Det här gick hem i ett krigstrött Europa och spred sig till många städer. I Paris, t ex, blev André Breton eld och lågor och Tzara flyttade dit 1920. Han och Breton m fl jobbade ihop och dadaismen blomstrade där. De andra hette saker som Francis Picabia, Marcel Duchamp, Paul Eluard och Georges Ribemont-Dessaignes. Dadaismens historia är fylld med balla namn. Inte bara Hugo Ball således.
I Paris bliv dadaismen än stormigare. Breton iscensatte fiktiva rättegångar mot kulturpersonligheter som de tyckte var brackiga översittare. Med fiktiva domar: 20 års arbetsläger. Osv.
Breton ville politisera dada och det var fel väg, tyckte Tzara. Då blir ju bara dadaismen själv en överhet och form av förtryck, det som hela idén med dada var emot.
Konflikten mellan André Breton och Tristan Tzara gjorde att luften till slut gick ur rörelsen. Tzara publicerade ytterligare ett dadamanifest 1924, men därefter betraktades dadarörelsen som nedlagd.
Ett tomtebloss i lyrikens historia som flammade upp ett tag. Men nonsensinslag och friska uppror har sedan dess letat sig in i lyriken och förnyat den. Så jag håller fram några blommor i en hink. Eller om det är en kastrull. Vassego! Det kan födelsedagsbarnet vara värt.
Även om det förstås inte kom att ha så där avgörande betydelse ur mänsklighetens perspektiv, det som föddes den där februaridagen på Spiegelgasse 1 i Zürich för hundra år sedan.
Jämfört med det som samtidigt föddes på Spiegelgasse 14, bara några dörrar bort. Där satt nämligen Vladimir Iljitj Uljanov, sedermera kallad Lenin, med likasinnade och planerade den ryska revolutionen. Något som kom att få - och har ännu den dag som i dag är - en enorm betydelse för människorna på den här planeten. Det kan miljarder gravstenar och fängelsehålor vittna om.
Han satte in en annons i en tidning och på kvällen den 5 februari hölls poesisoarén. Den liknade inte något annat - en halsbrytande modernism inom lyriken föddes och fick namnet dadaismen. För 100 år sedan alltså.
Huvudnumret i lyrikaftonen bestod i att aktörerna stampade, röt och bankade på kastruller och grytlock, det var bildkollage och orytmiska danser och simultandikter där flera läste poesi samtidigt. Helt crazy och utflippat. Var namnet dada kom från är lite oklart. Därför att det betyder ”käpphäst” på franska? Eller att det betyder ”ja ja” på ryska och rumänska? Själv tycker jag att det mest liknar ”dadda, hink och spade”, den där barnramsan från sandlådan.
Grundarna för dadaismen den där kvällen var Hugo Ball, Hans Arp, Emmy Jennings, Richard Huelsenbeck, Tristan Tzara, de tre bröderna Jules, George och Marcel Janco samt Arthur Segal. Ledare för dem blev Tristan Tzara, en tjugoårig rumän. Det var han som hittade på namnet dada, skrev de flesta manifestationerna och tog initiativet till tidskriften Dada. Hans dadalyrik kunde låta så här.
clgr grtl gzdr
tröttheten
skärva i en nerv
eller så här:
vind åtrå ljudkällare av sömnlöshet storm tempel
vattenfallet och vokalernas tvära hopp
i blickar som stirrar avgrundspunkterna
eller:
med ribemont-dessaignesfingrar g r d glidmedel
kasta näven i balkongens ansikte åktur i åska
te eller bensin? det är mig fullkomligt dada
Meningslöst? Precis. Det var det som var meningen. Att det inte skulle ha någon mening. Det var ett uppror mot alla försoffade strukturer i kulturen och samhället. Dada godtog ingen överhet. Det här gick hem i ett krigstrött Europa och spred sig till många städer. I Paris, t ex, blev André Breton eld och lågor och Tzara flyttade dit 1920. Han och Breton m fl jobbade ihop och dadaismen blomstrade där. De andra hette saker som Francis Picabia, Marcel Duchamp, Paul Eluard och Georges Ribemont-Dessaignes. Dadaismens historia är fylld med balla namn. Inte bara Hugo Ball således.
I Paris bliv dadaismen än stormigare. Breton iscensatte fiktiva rättegångar mot kulturpersonligheter som de tyckte var brackiga översittare. Med fiktiva domar: 20 års arbetsläger. Osv.
Breton ville politisera dada och det var fel väg, tyckte Tzara. Då blir ju bara dadaismen själv en överhet och form av förtryck, det som hela idén med dada var emot.
Konflikten mellan André Breton och Tristan Tzara gjorde att luften till slut gick ur rörelsen. Tzara publicerade ytterligare ett dadamanifest 1924, men därefter betraktades dadarörelsen som nedlagd.
Ett tomtebloss i lyrikens historia som flammade upp ett tag. Men nonsensinslag och friska uppror har sedan dess letat sig in i lyriken och förnyat den. Så jag håller fram några blommor i en hink. Eller om det är en kastrull. Vassego! Det kan födelsedagsbarnet vara värt.
Även om det förstås inte kom att ha så där avgörande betydelse ur mänsklighetens perspektiv, det som föddes den där februaridagen på Spiegelgasse 1 i Zürich för hundra år sedan.
Jämfört med det som samtidigt föddes på Spiegelgasse 14, bara några dörrar bort. Där satt nämligen Vladimir Iljitj Uljanov, sedermera kallad Lenin, med likasinnade och planerade den ryska revolutionen. Något som kom att få - och har ännu den dag som i dag är - en enorm betydelse för människorna på den här planeten. Det kan miljarder gravstenar och fängelsehålor vittna om.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar