Och runt en molnkrök stötte han ihop med skock-rookien, den unge, vad-han-nu-heter.
- Snö! ropade rookien.
- Eh?
- USA begär snö från Ryssland, tjiefen. Inte så mycket, men i alla fall. Och nu! Av alla tider. Jag har det både från Washington och Moskva. Konstigt, men okej för mej. Så nu ska jag-
- Du läser av fel. Ha inte så bråttom. Det är ”Snowden” det gäller. Inte din avdelning. Inte ens väder. Glöm det bara.
Och rookien såg generad ut och dröp av. Det är lätt att drypa av uppe i molnen. Det är liksom bara att knäa till lite, så sjunker man ner och försvinner ur åsyn. Är ofta praktiskt.
Hrmf, tänkte Zeus Molnskockaren. Tur att jag hann avstyra det där. Tror inte Central Park skulle ha gjort sig i ett halvmeter snötäcke just nu. De är lite för hastiga av sig, de här rookisarna. Och ”tjiefen”, vad var det för tilltal?
Det var ju det jag sa, vi skulle aldrig ha anlitat Manpower. Men är det semestertider så är det.
Han har stor personalkår där uppe, Zeus. Vilket ju framgår av inläggen den 4 december 2012 och den 11 maj 2011. Det är ändå vädret runt en hel planet som ska rattas. Och personalomsättning slipper han ju, som tur är. Att flytta till Mars eller Venus blir inte riktigt av för de anställda.
Semester däremot, det beviljar han ofta i sin stora allvishet. Minst en gång vart trehundrade år.
I sin morgonrond hade han kommit fram till en dörr med stora snirkliga bokstäver. Sol & Regn, knacka försiktigt, stod det. Zeus gjorde så.
På väggen därinne hängde ett jättestort paraply. Eller om det var ett parasoll.
Solveig och Rainman satt böjda över ett schackbräde.
- Fortsätt ni, sa han - och de tittade inte ens upp. Ni har varit ovanligt ojämna i juni, ni två. Där i början, under Stockholm Marathon, vad gjorde du då, Solan?
- Jag vet, sa Solveig. En liten miss där. Brukar ha övertaget den dagen. Men Rainis gjorde en rockad bland molnen som jag felbedömde. Hoppas inte löparna blev för blöta. Men därefter har jag spelat bättre och det har varit varm-
- Åja, sa Rainman. Jag har hela tiden kommit tillbaka. Det har böljat. Torrt. Blött. Torrt. Blött. Och i södra Bayern det blötaste sedan 1501! Det rekordet är jag rätt stolt över.
- Men, genmälde Zeus och hytte skockande med sitt pekfinger, så här skulle det ju inte vara. Sången från Görans Penna sa ju att ”juni är väl mer än maj månaden som du bli brun i”. Hur många soleksem i Sverige har vi skapat i juni, tror ni, fortsatte han besviket. Nada!
- Ha, kom nu ett tjut från Solveig, som just offrat e-bonden. Titta! Det där håller Rainis i ett järngrepp, sa hon med ett stort leende.
Och minsann. Genom en liten reva i molnen såg Zeus hur hela Sverige nu badade i sol!
Härligt, tänkte Zeus och gick ut igen. Bådar gott inför juli som nu står för dörren.
Och där stod plötsligt rookien igen, den unge, vad-han-nu-hette.
- Tjiefen, tjiefen, jag har hört nåt från Sverige, som jag kan agera på! ”Fall julisnö och susa djupa mo”. Och så försvann han i ett moln.
”Fall julesnö …”, men det är ju Heidenstam, tänkte Zeus. Kan rookien sånt? Impressing. Det var ju det jag sa, vi ska anlita Manpower mer. Och ”tjiefen” låter ju bara lite mysigt egentligen.
Men få se, vad hade han sagt? Julisnö? Julisnö? Med i? Stoppa honom …
Däruppe sprang han nu som en galning. Bland molnen. Zeus Molnskockaren.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar