Lumpen och Orelius

Jag var i nåt slags lumpen, så måste det vara, vi var några där, stod och pratade, ja några av dem åtminstone.

Så skrattade några åt det som sas, i alla fall jag, sen blev vi avbrutna av några befäl, det var tre st som plötsligt dök upp, han i mitten stormade ut mot oss.

Och vad har ni för er här och vilka är ni? Orden kom som stenhårda handbollsskott från det mittersta befälet, en kraftig kille med kantiga skarpskurna drag och stora läppar, en man som man förstod man inte skulle stöta sig med, oro i leden bland oss som stod där, jag vet inte vad som hände med de andra grabbarna men jag hade ett giltigt skäl så jag sa som det var, att jag kommit hit för att jag skulle anmäla mig för tjänstgöring på kompaniet.

Det föll tydligen i god jord hos det bullriga befälet, Orelius hette han, och jag fick börja där hos honom på hans kompani, vi kom bra överens på nåt sätt, mest för att vi kompletterade varann, han gav order och jag löd. Men också för att han gillade mig, i alla fall när han förstod att jag var bra på att skriva.

Det där med att skriva blev ju … men vi tar det sen, måste först berätta om min kommendering.

Det första som hände var att jag skulle ha en cykel, moppe eller motorcykel. Konstigt förstås, varför det? Och vilket av de tre var det? Ifrågasätta order var inte det som låg närmast till hands där i lumpen, och förstås urläskigt för mig om det var en motorcykel det gällde, hade aldrig åkt nån, hade aldrig velat, för mig var en motorcykel nåt påfund uttänkt i helvetet, en cykel med en bils krafter som man skulle sitta oskyddad på i hundra knyck.

Jag höll god min och kunde inget annat göra än att efterkomma, satt och ringde till ackvisitionsdetaljen, kom som tur är inte fram direkt, ja till slut så svarade väl någon i andra änden av luren och jag till att förklara vem jag var, vad jag ville ha och varför. Tre saker som jag hoppades skulle tarva ett garnnystan av förklaringar, men det förstås, till slut var det ju helt tvunget att han i andra ändan av luren hade benat ut alla tre sakerna och godtagit dem, hur skulle jag kunna hindra det?

Min räddning ur den här rävsaxen kom från oväntat håll.

Forts. i nästa inlägg.

.