Blommande träd och gråsparvig vårsommaridyll i den här delen av Berlin, där bilarna smyger tyst förbi på vägarna för att inte störa för mycket.
En storteve uppsatt och det var semifinal i Champions League som gällde för de 20 församlade. Bayern München spelade returmatch hemma mot Real Madrid. Första mötet som gick i Spanien vann Real Madrid, men bara med 1-0. Så det var en öppen affär mellan två av världens bästa, ja Bayern München har av många kallats för världens bästa klubblag.
Sorl och förväntan i lokalen. På bordet framför mig stod ett glas skummande öl bryggt i oktober.
Härligt att sitta och se fotboll så här. Jämn match till en början. Så plötsligt 16 minuter in i matchen fick Real Madrid en hörna och då hoppade Sergio Ramos högst och plötsligt stod det 1-0 till Real Madrid. Deras stjärna Cristiano Ronaldo stångades där framme men fick till en början inte ut något, som vanligt. Och så gör en av deras backar mål!
Bayern München har två lirare i anfallet som båda är korta och kvicka dribblers, ser likadana ut, lite tunnhåriga, heter nästan lika också; Robben och Ribery. Och så har de Thomas Müller, men han har inte alls samma giftighet i målområdet som en gång Gerd Müller (pappan?).
Efter ytterligare 4 minuter får Real en hörna igen. Ramos når högst igen. Och nickar i mål igen. Efter 20 minuter leder Real Madrid med 2-0!
Robben & Ribery dribblade nu ännu mer och hade några hyfsade skott, men världens bästa fotbollslag hade det knepigt på plan. Och var säkert dörädda för att Real skulle få hörna igen, sånt är ju livsfarligt.
Och Ronaldo som hittills ägnat sig mest åt att falla tjusigt, som vanligt alltså, började använda benen till att spela fotboll. Och i 34e minuten fick Real en frispark. Ronaldo ställde sig oerhört bredbent och självsäker och hittade en minimal lucka i muren och 3-0 till Real Madrid!
Nu var det ju en halvlek kvar, men matchen kändes lite avgjord nu. För att hämta in en massa mål, måste man spela avslappnat, och det är svårt att vara piskad till att vara avslappad. Och i andra halvlek stressade tyskarna på, men spelet var liksom förlamat, och det berodde alltså inte bara på att deras lagkapten hette Philipp Lahm.
Och i 89e minuten fick Real Madrid ett mönsteranfall, som gav Cristiano Ronaldo en chans, och då blev det mål, som vanligt när han får en chans. Han är inte särskilt sportslig, Ronaldo, men väldigt idrottslig. Kanske världens bäste i denna sport.
Och tyskarna i lokalen de skrattade bara åt förlusten med 4-0, vad fanns att göra?
Om Ronaldo vann den idrottsliga matchen, vann tyskarna den sportsliga.
Jag gick därifrån skönt upplyftad till sinnes, särskilt när jag på vägen hem korsade Poschingerstrasse, där kastanjerna blommar vidunderligt nu.
Det här var i går. Idag är det Valborgsmässoafton, den sista skälvande aprildagen före den första skälvande majdagen. Har ätit Valborgsmiddag med ägg, sill, knäckebröd, gräddfil och gräslök klippt på balkongen. Med utsikt över gråsparvträdgården.
Har de någon brasa på Valborg här i Berlin? På Feuerbachstrasse kanske? Jag får utröna det.
Min gula ros som jag haft i flera dar nu, har börjat nicka med huvudet (inte olikt Sergio Ramos), så jag har bytt ut den mot en orange. Se bilden här uppe. Så måtte väl en Valborgsros se ut …
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar