Närmare och närmare Skansen och Gröna Lund. Nej, det är inte därifrån. Och Grönan har väl inte ens öppnat än. Från Abbamuséet väl? Javisst, där är det. Och på gården utanför det nya Abbamuséet står en ungdomskör och sjunger, packat med folk förstås, ser dessutom ut som om det är självaste Benny vid pianot. Hela Djurgården gungar i Abbarytmer!
Visst. Såklart. I dag är det ju på dagen 40 år sedan Abba vann med Waterloo i Jorå Vitjen i Brighton. Hette de ABBA redan då? Ja, det gjorde de nog. ABBA. Fast det egentligen borde ha varit FABB. För Frida kallades ju aldrig Annifrid.
Men i så fall skulle vi aldrig ha fått roliga historier om jänkartjejer vid kyldiskarna på Konsum: ”Oh my god! Remember that new pop group with those fancy clothes? Look, they have even got their own canned herring with their name on it!”
Och det hade ju inte gått om de hetat FABB.
Jodå, jag vet att de fyra också pysslade en smula med musik. Att de ägde 70-talet som Beatles ägde 60-talet. Att svenska musikundret startade med dem. Att de svenska framgångarna i Jorå Vitjen startade med dem.
Men jag har framgångsrikt hållit ifrån mig skrivandet om Jorå Vitjen, även om det kostat på. Nogsamt varje morgon har jag tagit mitt anti-jorå-vitjen-piller. Och än har jag inte fallit. Än står jag rak. Jag hade ett återfall i utlägget den 6 oktober i fjol kanske, men annars har min penna ståndaktigt hållit sig o-jorå-vitjisk.
Mäktigt ekar dock ABBA-sångerna under Djurgårdens mäktiga ekar denna småsvala vårdag, som di svage kalla höst. Tänk 40 år med abborna och deras skivor och konserter! 40 år med denna konserv-burk. Denna konsert-burk.
Och jag börjar dra mig till minnes den där gången i Brighton för prick 40 år sen. Och Sannas nya Undo som verkligen är ... Hmm ... jag glömde väl inte pillret i morse? Jag skyndar på stegen hemåt …
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar