Mickey Rooney har gått ur tiden

Mickey Rooney är död. Dog i går den 6 april 2014. Efternamnet för ju tankarna till den engelske fotbollsspelaren Wayne Rooney. Men de är inga släktingar förstås. Mickey Rooney var artistnamnet för en som hade en av de längsta karriärerna i filmhistorien. Från 1920-talet till 2010-talet. Över tio decennier!

Han hette egentligen Joseph Yule. Föddes den 23 sept 1920 i en vaudevillefamilj i New York och debuterade på scen innan han fyllde två år. I filmbranschen på den här tiden var det stumfilm som gällde. Han spelade med i över 40 stumfilmer mellan 1927 och 1933, ofta i rollen som Mickey McGuire. Det sägs att han träffade Walt Disney en gång och hävdade senare att "Walt tog namnet till sin tecknade mus från mig".

När han var 12 år bytte Joseph Yule sitt namn till Mickey Rooney och spelade förstås in massor med filmer. Vig, kroppsligt spel, snabbpratande, oerhört driven. Fick ofta spela ungdom även långt upp i åldrarna p g a att han var 1,57. Det var ju jättekort för att vara man, tyckte man. Egentligen lite taskigt, för han var på centimetern lika lång som Elizabeth Taylor, till exempel, och hon behövde inte spela skolflicka tills hon var 40.

Han var gift 8 gånger, hade 9 barn, var med i över 300 filmer. Det är speciellt en jag minns. Havets hjältar. Oj, vilken film. Jag såg den i skolan. Där satt vi alla skolbarn i aulan i Södra Ängby Skola, ett hav av barn, och en jättestor duk hängdes ner där vi skulle få se en riktig LÅNGFILM. Spencer Tracy var den portugisiske sjömannen Manuel som dog på slutet, Mickey Rooney den kaxige grabben som blev känslig och grät floder när hans vän Manuel dog. Jag levde med i filmen. Den träffade mig mitt i mitt kanske tioåriga hjärta och filmslutet blev den svartaste sorg för mig. När jag skulle hämta jackan efter filmen minns jag en klasskamrat som sa "visst var den bra?" och jag skakade tyst på huvudet. Mickey Rooneys tårar rann fortfarande i mig i strida strömmar.

En annan sak med Mickey Rooney är att jag tänker på mamma. Hon föddes också 1920. Och var också kort. Det stod 1,50 i hennes pass, i mitt står det 1,76, och det är en konstig känsla när jag tänker på det där minnet jag har. När hon i hallen på Holbergsgatan knäpper min jacka innan hon skickar ut mig på gårn för att leka och då står hon på knäna när hon gör det.

Tiden är ett kalejdoskop som skrattar åt oss.

Jag vet inte, men det kan ligga i farans riktning att mamma hade lite komplex för det där med längden. Fast hon bara var 7 cm kortare än Elizabeth Taylor. Vad är 7 cm? Om jag mäter min tumme blir det en 6 eller 7 cm, lite beroende på hur jag sätter tumstocken. Jag tittar upp mot det oändliga universum och sen tittar jag ner på min tumme.

Underbart är kort.