måndag 13 oktober 2014

Jag är som Liechtenstein

Matchen Sverige-Liechtenstein var spännande en liten stund. Nämligen innan matchen började. 

Själva matchen var en gäspning. Men den där stunden alldeles innan rymde all dramatik och spänning man kan tänka sig!

För då förstod man att ett fatalt misstag skett av de svenska arrangörerna. De trodde att det var England som vi mötte! När gästlagets nationalsång skulle spelas tonade plötsligt ”God save the queen” ut över Råsun … förlåt, Friends fotbollsstadion. Så oerhört pinsamt!

Men gästlaget visade i denna prövningens stund inte en gnutta upprördhet eller förvirring. Med stor fattning och proffsighet låtsades de som det regnade och klämde i och sjöng sången som om det var det naturligaste i världen. På sitt eget språk tyska, förstås.

Min respekt för detta furstendöme i centraleuropa bara ökade när jag förstod att spelarna sjöng samma tyska ord dessutom, de stod inte bara och rabblade dürfen können mögen och de andra modala hjälpverben, för att inte de svenska arrangörerna skulle tappa ansiktet.

Hur gjorde de det? Någon kusligt snabb till tankeläsning gränsande sensibilitet som utvecklats i de syrefattiga alpsluttningarna? Denna mystik hängde över hela matchen som ett ruvande moln.

Och efter den styvmoderliga behandlingen av gästerna nöjde sig det blågula hemmalaget med en blott 2-0-seger. Fler mål hade bara varit ofint.

För att tränga till botten i nationalsångsmysteriet ägnade jag mig efter matchen åt uppsökande journalistik. D v s jag googlade. Hrmf, vad är detta? Liechtensteins nationalsång ÄR ”God save the Queen”, alltså den sången. Fast med tysk text. Ober am jungen Rhein heter den då.

Det är inte det enda anmärkningsvärda med detta land.

Liechtenstein har schweziska francs, också. Ett land som alltså kör med språket från Tyskland, nationalsången från England och valutan från Schweiz. I framkant på internationalismen, verkligen. Som om Sverige skulle sjunga Ja det er et yndigt land på serbokroatiska och betala med klingande zloty. Låter onekligen som en tanke. Och Det Tredje Partiet hade väl fått kollektivt slaganfall då.

Det där med nationalsången då. Melodin är gammal, upphovsman okänd. Ober am jungen Rhein har varit Liechtensteins nationalsång sedan 1920. I många år alltså. Men engelsmännen var förstås först på plan här. God save the Queen (eller i förekommande fall King) har varit Englands (och Storbritanniens etc) nationalsång sedan 1745. Tyska texten kom till 1850 av en Jakob Josef Rauch.

Jag känner igen det där med att skriva ny text på gammal melodi. Har själv gjort det i alla år till cabarén på jobbet. Hur många låtar är jag uppe i nu? Mellan 60 och 70 nånstans. Får räkna närmare efter nu på fredag. För då har vi en ny cabaré. Som hänger 
över hela veckan som ett ruvande moln. 

I morgon genrep och så ska jag till Buttericks och köpa lösmustascher. Nynnande på den serbokroatiska nationalsången Det er et yndigt land ...
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar