onsdag 8 oktober 2014

Zlatan och floden Styx

Från den uttömmande analys av kvällstidningarnas samhällsjournalistik som jag gjorde i förra inlägget, övergår jag nu till en uttömmande analys av ett helt annat område. 

Nämligen kvällstidningarnas sportjournalistik.

Det finns likheter.

Inte så att sportjournalisterna ägnar sina tidningsspalter åt att kasta dynga på ledarna eller idrottsstjärnorna så att dessa får sparken. Så gör de inte. Och det gör inte sportjournalisterna i radio och teve heller. Det som journalisterna inom sportens värld vill är en och endast en sak: Sveriges bästa. D v s guldmedalj i OS och VM. Eller åtminstone i EM.

För drevjournalisterna är Sveriges bästa helt ovidkommande, så länge man inte kan sälja tidningar på det.

Men en likhet är ytligheten. Vem vann av Stefan och Fredrik i duellen? Den politiska rapporteringen närmar sig snabbt idrotten. Politik reduceras till två personer som saftar på varann i en ring.

Och det ytliga inom sportjournalistiken är särskilt tydligt just nu. I morgon spelar Sverige fotbollskval mot Ryssland. Och försnacket inför den matchen har reducerats till Zlatans häl. Han har ont i den. Och tidningarna mal på och mal på. Hur mår hälen idag? Han kan väl spela? Säg att han hinner bli frisk och kan spela! Man får intrycket att vårt lag består av en enda spelare.

Men han är ju bäst! Det är ju han som gör målen! Nej, det är inte sant. När Zlatan spelar och är frisk, ja då är det oftast han som gör målen. De andra spelar då i skuggan av den store. Men utan Zlatan har vi andra gudabenådade spelare som kan göra mål och avgöra matcher, om de får chansen. Oftast har de inte fått chansen, utan Hamrén har bara kört med de gamla namnen, fotbollsharvarna, slitvargarna. Ungtupparna kastas in när det är fem minuter kvar av matchen, då tycker Hamrén att han gjort storverk för förnyelsen.

Vad säger jag alltså? Har vi andra gudabenådade lirare förutom Zlatan? Ja, Erkan Zengin. Och Aleksander Kacaniklic. Och Nabil Bahoui. Och Branimir Hrgota. Och Albin Ekdal. Och John Guidetti. Alla målfarliga och unga. Framtidens spelare. Vi hade också en svensk som i fjol vann skytteligan i VM för U-21-landslag: Valmir Berisha. Och hela Malmö FF är glödheta med Markus Rosenberg i spetsen.

Bara sagt som ett litet tips till Erik Hamrén. Om han ett ögonblick kan ta blicken från de senaste röntgenbilderna på Zlatans häl.

Akilles var bara sårbar i hälen, där hans mor, havsnymfen Thetis, höll honom, när hon doppade honom i floden Styx.

Fotbollens akilleshäl är nu Erik Hamréns räddhågsenhet att släppa taget om veteranerna i landslaget och släppa in de unga som står redo att ta över. T ex nu i morgon mot Ryssland.

Och med en sinnebild av Hamrén som havsnymf över upprörda vågor slutar jag här min uttömmande analys av sportjournalistiken i Sverige. 

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar