Jag kan åka buss + tunnelbana. Eller tåg + tunnelbana. Eller båt + gå en bit. Eller gå hela vägen, om jag har gott om tid på mig. Cykla förstås. Förmodligen kan jag simma till jobbet också, men det har jag aldrig provat.
Det senaste är att de bytt till elbåt. Båten är stor, som en stor fyrkantig låda. Luktar rent, verkar nybyggd och nypolerad.
Och tyst. Var är de vanliga ljuden man hör i en båt? Ett lågt susande av batterier är det enda som hörs här. Och liksom avskalat. Finns ju inget behov av bjälkar och jox, tydligen. Så det finns plats för stora fönster överallt. Plötsligt ser man så bra både till höger och vänster, samtidigt, ja nästan runt om.
Känns som om man är ute och flyter på ett stort tyst blad, ja inte helt tyst, som sagt, det susar lite, men stånkandet från båten är helt borta.
Som en tecknad film som man stiger in i som i en dröm, denna elbåt. Lite overklig jämfört med en ”vanlig” båt, som har ljud som växlar, som en människa på nåt sätt, det där gamla dunkandet som från ett människohjärta. Elbåten är som de där hubotarna i teveserien, de som såg ut som människor men gick på batterier.
Elbåt. Eller hubåt. Ej att förväxla med ubåt. Ska jag larma sjöräddningen eller kustbevakningen? Nej, det behövs nog inte. Det tysta bladet jag flyter på är nog redan indikerat på radarn. Nästan i sömn på väg till jobbet kan man flyta in i. Ordföljden i meningarna börjar också flyta lite.
En lätt duns! Vad var det? Gick sladden av? Jag tittar ut. Det är något vi närmar oss där framme, något som är en grad mörkare än hittills. Precis som jag misstänkte. Vi håller bara på att åka in i november.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar