OK, vi börjar med er fem. Vad säger ni?
Delfinen tog till orda först: Assia Djebar, för att Algeriet är Afrika fast lite i norr, och Afrika är på tur nu, och så kan hon göra film också.
Surikaten skakade på huvudet: Nej, Mircea Cartarescu, rumäner med romaner har aldrig fått, dessutom rimmar det.
Arapapegojan: Nej, en riktig poet står det på min lapp, Adonis.
Berglorin avbröt: Nej, Nawal El Saadawi från Egypten, för Göran Greider gillar henne.
Mullvaden lyfte sitt huvud lite och mumlade: Thomas Pincheon, en djuping, så ingen kommer läsa honom, vilket är det viktigaste kriteriet för priset.
Hon suckade. OK. Alla har olika namn alltså. Nåväl, lägg era lappar på bordet.
Ni fem vid andra bordet, då, vad har ni?
Chimamanda Ngozie Adichie, sa chihuahuan direkt: nigerianska, och dessutom har hon varit hos Jessica Gedin på Babel.
Näsapan kliade sig om nosen, verkade väldigt förkyld i dag: Philip Roth, säger jag, kommer ju från New Jersey där Frank Sinatra föddes, och Strangers in the night har man ju stuffat till.
Den svart och vita flugsnapparen kvittrade nu: ack nej, ack nej, Svetlana Aleksijevitj, en vitrysk-ukrainska måste ligga rätt i tiden.
Sidensvansen bredvid kvittrade nu emot: jag säger bara en sak, Joyce Carol Oates, hon har skrivit om Marilyn Monroe, vad säger ni nu då?
Näbbmusen tog munspelet från munnen och pep till: Bob Dylan, the times they are a-changin´.
Alla olika ni också! Hon suckade nu ännu djupare. Det här blir svårt. Nå, lägg era lappar i högen där. Och nu sista bordet, vad säger ni fem?
Kanadagåsen tog bladet från näbben: Margaret Atwood förstås, allt gott kommer från Kanada.
Rödhaken: nej nej, Amos Oz, en israel som förordar tvåstatslösning måste ju-
Hasselsnoken avbröt: va ere me er, Haruki Murakami är självklar, hur svårt kan de va?
Dvärgkaninen: må så vara, men min röst faller på Ngugi wa Thiongó från Kenya, hon verkar snäll, eller han, hur han nu uttalar sitt namn, eller hon.
Kärrsköldpaddan: nej, Richard Ford har jag skrivit på min lapp, den bäste av dem alla, tycker jag, dessutom den enda jag läst.
Tack, men snälla nån, har ni precis varenda en av er olika namn? Och snart är klockan 13. Men här ligger en till lapp: va? Zlatan Ibrahimovic! Vi har inte tid med en massa skämt idag! Vem har skrivit det här?
Knäpptyst i rummet.
Swisch! Otåligt kastade hon lappen på golvet. Men dig har jag ju glömt, guldhamstern, vad har du?
Guldhamstern viskade försiktigt: Ko Un, sydkoreanen.
Mycket bra namn, utropade hon. Och guldhamstern putsade morrhåren förtjust.
Visst ja, du också, Kattungen, få se på din lapp. Alice Munroe! Hon har ju redan fått priset!
Kattungen: ja men hon var så bra, tyckte jag, hon kan väl få en gång till?
Hon sträckte nu på sig. Tack, alla sjudderton, men nu bestämmer jag! Och så valde hon noga ut en av lapparna och gick mot dörren.
Pang! Då nös näsapan som en explosion och alla papper i rummet flaxade till och dansade runt tills de landade på golvet!
Det också! Hon fick böja sig ner och rota och med pappret i handen störtrusade hon till dörren. Och gick ut genom den precis då klockan slog tretton.
Där stod hon nu, Akademiens ständiga lemur, framför ett hav av media från alla världens hörn.
Och årets nobelpris i litteratur går till ... hon sneglade på lappen och bleknade, hur hade det här gått till, och han hade ju inte ens skrivit boken själv, bara berättat, och hur ska han kunna hämta priset med hälen sin, men Svenska Akademiens ständiga lemur svalde bara, som det proffs hon var, och läste namnet.
Ett ”äntligen” tjöts genom rummet. Alla vände sig om. Det var Erik Hamrén.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar