Sushi och Suchy

Första gången någon frågade mig, på 1980- eller 90-talet, om jag hade ätit sushi, vet jag inte hur jag såg ut. Klentrogen? Kanske chockad?

Lika gärna kunde de ha frågat: ”vill du ha dina Michailov, Petrov och Charlamov doppade i olja eller vändstekta i smör?” 
(Dessa tre herrar utgjorde Sovjets legendariska kedja på 70-talet.)

För Jan Suchy – med bara en liten avvikning i stavningen – hette nämligen en back från Tjeckoslovakiens guldålder i ishockey. Eftersom jag redan på den tiden var en namn-nörd, så minns jag att jag tyckte att hans namn var lite fjompigt. De andra tjeckerna hette saker som Vladimir Dzurilla, Arnold Kadlec och Jozef Golonka och så. Jan Suchy var ju inte mycket att komma med, tyckte jag. Men han var en av de största.

Han ingick i VMs All Star Team åren 1968-71. Fick Guldklubban för bäste spelare i Europa 1969-70. Utsedd till bäste försvarsspelare i VM 1969 och 1971. Och han var den förste europé som blev listad av NHL.

Jan Suchys spelstil var unik. Otrolig i försvaret, orädd och kastade sig ofta och täckte skott med kroppen, åkte därför på en massa skador. Var smart och snabb framåt, fungerade egentligen som en fjärde forward då, gjorde totalt 44 mål. Och han var back!

Det där året 1970 när han inte vann priset som bäste försvarsspelare, då var det Lill-Strimma Svedberg som vann. När Lill-Strimma åkte ut på isen för att hämta priset, åkte han först fram till Jan Suchy och klappade om honom och sa att om han fått bestämma skulle priset gått till Suchy! Men juryn bestod kanske av namn-nördar det året. Lill-Strimma är ju ett coolt namn.

Sådana tankar får jag varje gång jag beställer in den där japanska rätten. En liten lillstrimma av de tankarna i alla fall. 

Det här borde vara nåt för alla matprogrammen i teve att ta upp. För det måste väl finnas fler maträtter av det här slaget. I vilket lag spelade Stroganoff t ex? Och den där Jansson?
.