Andra berget

Lägg en blogg till därinne i brasan, lite mer till vänster, där blir det bra ja, nu tar det sig igen.

Få se. Det andra berget, ja. Det är Olof Söderberg. Han är som andremannen till Knut Wallenberg i allt. Knutte var högsta hönset för Stockholms Handelskammare, Olle var näst högsta hönset där. Knutte var ordförande för överstyrelsen i ”mitt” företag från starten och livet ut, Olle var vice ordförande där. 

Knutte var även ordförande i Pensionskommittén. Det var ett gäng på 13 pers, som bildades 1912 för att förbereda starten för SPP, som ”mitt ” företag skulle heta där i början. Men 13 pers blir lite tungrott att ratta, det var ju ändå oplöjd mark det handlade om. Knutte tillsatte 5 pers ur kommittén, som fick sköta hundgörat. Ordföranden för det arbetsutskottet blev Olle.

Kommittéer och utskott, kanske du tänker, det är sånt som man stoppar undan frågor i när man vill att de ska glömmas. Nädå, inte på den tiden. I och med att det här arbetsutskottet tillsattes var vägen utstakad. De fem stretade på envist som bulldoggar. Oaktat att Adolf Moberg hoppade av och de blev fyra. Och oaktat att det visst blev ett världskrig som bröt ut 1914 och gjorde att de inte kunde ses lika ofta och prata pensionsupplägg och procentsatser. År 1916 var manegen färdigkrattad, Olle presenterade ett fixt och färdigt förslag för sin kompis Knutte och året därpå i mars fick det splitter nya pensionsföretaget grönt ljus att gå ut och jaga kunder på stan.

Olle var generalkonsul. Vad är det, tänkte jag, när jag började med det här historikjobbet. Wikipedia på Google säger att det är som en ambassadör, när landet är för pyttelitet att ha en ambassad, utan får nöja sig med ett konsulat. Olle var generalkonsul för Norge, stod det också. Konstigt, va? Norge är ju inte så pyttigt. Men kanske hade nåt att göra med Sverige-Norge-unionen. Den upplöstes ju 1905. Det har jag läst i en dikt av Tage Danielsson.

Var var jag nånstans? Jo, Olle. Han blev kvar i vår överstyrelse så länge han levde. Men bara som vice ordförande. På ordförandestolen satt ju Knutte. Som överlevde Olle. Men Olle fick en son som hette Ragnar. Och när Ragnar Söderberg växte upp till en stor och stark generalkonsul (för det blev han som far sin! och för Norge också!) så blev han SPPs överstyrelseordförande. Inte vice. Utan boss för hela klabbet. Nu när Knutte Wallenberg gått ur tiden. Och Ragnar blev som far sin SPP trogen livet ut.

Idag finns ett företag som heter Söderberg & Partners och som är ett av ”mitt” företags största kritiker. De missar aldrig en chans att skälla på oss. Företaget heter som det gör därför att en av grundarna är Per-Olof Söderberg. Som är Ragnars sonson!.
Man kan tänka sig scenen hemma hos Per-Olof, barnen frågar ”Pappa, pappa, kan du inte berätta om vad din farfar gjorde! ”
Och Per-Olof: ”Tyst barn, nu pratar vi om något annat!”

Per-Olofs farfars far Olle gjorde en annan stilig sak för ”mitt” företag. Tillsammans med polaren Knutte gick han i personlig borgen år 1917 för ett lån på 100 000 kronor. Ett nystartat företag har ju barskrapad skattkista innan det kommer igång.

Hoppas pengarna betalades tillbaka. Om inte, får man hoppas att inte Per-Olof eller hans barn får nys om det. Skulle bli en skaplig ränta i så fall. Nästan så man ryser lite. Men det kanske är elden som falnar nu. Leta fram ett nytt vedträ. Vi har ju ett berg kvar att berätta om.

.