Min tomtesång

Nu har jag gafflat om mitt jobb hela mars här i bloggen. Men så är det när man grottat ner sig i företagets historia. Det bubblar gärna upp nånstans. Och så är det väl på sluttampen. Är ju pancho egentligen typ. Men har liksom ännu inte börjat med det panchoaktiga. Det finns annars några fina fik här i Varberg, som ska bli kul att sitta lite längre och häcka i. Med en penna eller laptop.

Kommer tid, kommer råd.

Det här om jobbet, känner behov av att summera storyn, knyta ihop säcken så här i bloggen.

Säcken ja  ... jomenvisst ... jag har ju redan gjort det! Jag skrev ju ner den där låten som jag framförde på cabarén på jobbet. Iförd tomteutrustning med säck och skägg och lykta och hela baletten. För det var på melodin Tipp tapp, tipp tapp, du vet den som börjar Midnatt råder, tyst det är i husen.

Som ett koncentrat – stark koncentrat – av företagets historia. Före femte versen vände jag mig långsamt om ett varv i min tomtestass. Det är så man gör i konstnärskretsar för att markera passagen av 40 bast.

I alla fall. Så här går den:

Midnatt råder 1917. Kallt som sjutton.
Icke något skydd för tjänstemannen. Eller -kvinnan.
Ej en spänn när man har slutat jobba. Tji pension.

Då smög brukets tjänstemän på tårna, upp ur vrårna.
Tissla´, tassla´: ”Det här det ska vi ordna, ska vi ordna.
Slippa stå med mössan uti hand för brukspatron”.

Detta var år 1917 nytt som sjutton.
En pension som plötsligt i en hast var oantastbar.
Gissa, gissa, vad var det dom stifta´? -  SPP.

Bolaget som skapades av äkta pionjärer.
Gjorde tjänstemän till oförskräckta pensionärer.
Sälja trygghet blev en väldigt fin affärsidé.

* * *

Fyrtio år gick och vad skulle ske om ATP kom?
SPP funderade en massa. ”Fribrevskassa?Skulle vi nu efter alla år förlora allt?”

Då kom några tassande ur vrårna, upp ur vrårna.
Tissla´, tassla´: ”det här det ska vi ordna, ska vi ordna."SIF, SAF ... SIF, SAF ... vad hette nu den tredje? SIF, SAF, SALF.

Det blev ITP kan jag berätta. Vem fick detta?
Bolaget som sen fick värsta chansen: konkurrensen!
Nuförtiden heter vi Alecta. Tack för mig.

.