Tredje berget

Ytterligare en ordentlig vedklabbe in i brasan. Nu är det dags för vårt tredje berg. Den tredje stålmannen som grundade vårt företag för snart 100 år sedan.

De första två, Knutte och Olle från Stockholms Handelskammare, representerar arbetsgivarna. Den tredje representerar arbetstagarna. Det var ju både arbetsgivare och arbetstagare som satte sig ner vid ett bord och förhandlade fram det hela, som vi sa. I stark kontrast till alla slå-ihjäl-dom-bara-konfliktlösningar som var poppis den här tiden. Vad sa du? Inte bara den här tiden? Nej, det har du väl rätt i.   

Men du minns väl mössan i handen på brukstjänstemannen? Den stillsamma revolten startade en höstkväll 1906 i Munkfors i Värmland. Dit hade alla tjänstemän från Uddeholms AB blivit inbjudna till en kamratfest av Munkforskollegerna. En av Uddeholmstjänstemännen, en av de unga, tröttnade då på att småäta chips ur skålen och diskutera vädret. Och fick ur sig: Kan vi inte prata pension också? Alltså fixa så vi liksom får en pensionsplan? Åtminstone för oss på Uddeholm typ?

Det här var alltså på mössan-i-handen-tiden, det fanns inte ens någon lagstadgad folkpension (nåt sånt låg ännu sju år framåt i tiden), chipsskålarna dråsade nu i golvet i chocken över det fräcka tilltaget. Och för att bli av med den kontroversiella frågan så tillsatte man till slut en kommitté. Men det var livsfarligt att tillsätta något sådant. För kommittéer på den här tiden hade den besvärande vanan att de gav resultat. Eller levererade, som man säger idag.

Och idén blev ringar på vattnet. Inte bara brukstjänstemännen i Uddeholm. Inte bara brukstjänstemännen i hela Värmland. Utan alla brukstjänstemän i landet gick ihop. Svenska Brukstjänstemannaföreningen kallade de sig. Och det är 1909 nu. Närmare bestämt den 24 juli. Den 4 augusti utbryter storstrejk i Sverige, 300 000 arbetare lägger ner arbetet, landet är lamslaget hela augusti. Men tjänstemännen tar en annan väg. Vilken ordförande ska vi ha? Och det är här det tredje berget kommer in.

De frågar Axel Wahlberg, vd:n på Fagersta Bruk. Han tackar ja. På villkoret att det är oantastbara pensioner de ska kämpa för, de anställda ska inte bli blåsta på pensionen bara för att de byter jobb. Absolut, säger de, det är vårt mål också. Och Axel Wahlberg far nu som en skottspole runt i näringslivet och lobbar, utnyttjar sitt kontaktnät. Han börjar med ordföranden för styrelsen på Fagersta Bruk. Som heter Olof Söderberg.

Axel blev sedan självskriven i Olles arbetsutskott. Och när de gått i mål 1917 fanns ett nystartat pensionsföretag som kunde trygga ålderdomen inte bara för brukstjänstemännen utan för alla i industrin och även handeln och sjöfarten. Axel fortsatte jobba i det nya företagets styrelse. Och, precis som Knutte och Olle, förblev han på sin post livet ut.

Wallenberg, Söderberg, Wahlberg. De tre bergen. Föregångsmännen när företaget kom till.

År 1909 var förresten ett bra Värmland-år. Den 10 december fick en värmländsk berättare nobelpriset i litteratur. Som första svensk. Och första kvinna över huvud taget.

Jag tittar in i brasan. Kanske en pinne till? Upptäcker att jag sitter och håller i något. En sedel. På ett infall singlar jag in den i elden.

Och ett ögonblick flammar Selma Lagerlöfs ansikte till och lyser upp rummet.

.