Ledstjärna 3 - inga provisioner

Kanske lite konstigt att ha en ledstjärna om att inte ha något, men den tredje ledstjärnan som mitt företag har och alltid har haft är inga provisioner.

Livbolag har det annars funnits i alla tider som utnyttjat Kalles och Ullas underläge. Kalle och Ulla vill ju förstås ha tryggad ålderdom och är oroliga för att den allmänna pensionen inte räcker om de inte själva gör nåt. Typ betalar till sin penningpåse själva. Men eftersom de inte själva jobbar i branschen så vet de nada om pensioner, är totalt ointresserade av pensioner och tycker helt enkelt att pensioner är dötråkigt. Med undantag för den där penningpåsen i slutet.

Pensionsområdet är det av alla områden som ställer mest krav på etik och moral hos försäljaren. Annorlunda uttryckt: ett guldläge för en slipprig försäljare. Att det mesta av Kalles och Ullas inbetalningar till penningpåsen går bort i mystiska avgifter, märker de först när de ska vittja penningpåsen. Om kanske 30 år. Så dags då. Lika lukrativt som riskfritt för den slipprige.

Från första början avstod mitt företag från en säljarkår avlönad på provisionsbasis. All försäljning gjordes av fast avlönad personal. Då har inte den säljande som främsta morot att ösa in nya affärer. Och tjurigt envist har vi fortsatt på den vägen. På 90-talet hade vi en annons med bild på en SPPare sittande i en lådbil. 

I försäkringsbranschen hittar du den mest skinande tjänstebilen hos försäkringsmäklaren. Eller "försäkringsförmedlare", vill de helst kalla sig. Så man får intrycket av ett bussigt gäng som bara vill hjälpa en.

Mäklarnas stora ”Sesam - öppna dig” kom 1990. Då skapades den s k tiotaggarmarknaden – fritt fram för högavlönade att välja valfritt för större delen av sin ITP. Och fritt fram för mäklarna att hugga för sig. Många valde bort sin ITP för nåt nytt tjusigt. Det är en stor sorglighet att summera den här yran. De allra flesta skulle ha stannat kvar i den ITP de hade. Det vanliga är att de förlorat hälften av penningpåsen på att byta. Ju mer lön de hade, desto större förlust.

Ett jämmerrop steg dock upp från mäklarna 2007. För då satte parterna punkt för festen. I och med upphandlingen som vi pratade om i förra blogginlägget. Den satte prispress på hela branschen. Kunderna blev kungar. Marginalerna för mäklarna försvann och hela tiotaggarmarknaden säckade ihop.

Jag vet inte vad mäklarna gör nu. Går utomlands kanske, nånstans där det landets parter ännu inte gått kunderna till mötes med några upphandlingar.

Och mitt företag? År 2011 blev vi utnämnda till årets livbolag. Efter det fortsatte vi att åka lådbil.

.