Första berget

Jag har boat in mig i Varberg nu. Ett nytt blad i mitt liv. Fast jag åker en gång i månaden tillbaka till Stockholm, har ju lite jobb kvar där att utföra. Med historiken. Mitt företag fyller ju 100 nästa år. Och jag har grävt i företagets historia så att det jag hittar ska kunna användas på nåt sätt i jubileet.

Du kunde skriva en bok om allt det där, sa syrran, när jag var uppe häromsistens. Mnja, jag kan ju i alla fall berätta lite här i bloggen.

Vi kan samlas runt brasan här, om du sätter dig lite närmre. Jag lägger på ett extra vedträ. Hur ska jag börja berättelsen? Jo, jag vet: ”De tre bergen”.

Det var framför allt tre personer som vi kan tacka, för att företaget kom till och kunde börja sin verksamhet den 24 mars 1917. Vi kan kalla dem De tre bergen.

Den första av dem är Knut Wallenberg. När jag var ung hade namnet Wallenberg en dålig klang. Hemskingar till kapitalister som satt på sitt berg av pengar som de roffat åt sig från knegarna som slavade i deras företag. Men den bilden stämmer dåligt på denne Wallenberg. Eller Knutte som vi kan kalla honom.

Knutte var bankdirektör. I SE-Banken. Eller Stockholms Enskilda Bank som den hette då. Vår första bank tror jag. Företagen behövde kapital så de kunde växa och anställa folk. Så att industrialiseringen kunde komma in även i Sverige. Så att vi inte hamnade på efterkälken jämfört med Europa i övrigt. Så att vi inte bara hade jordbruket som skulle försörja oss alla. Så vi slapp svälta ihjäl vid plogen. Knutte med sin bank fixade fram det kapitalet.

Han finansierade en massa saker. Stadshuset, så att det kunde byggas. Handelshögskolan, så att det kunde komma igång. Och skapade en hel ort ute i Nacka, Saltsjöbaden kom den att heta. Och i förbifarten var han alltså en av de tre som grundade ”mitt” företag, ett försäkringsbolag för anställda i handeln och industrin. Samma år som ryska revolutionen bröt ut mitt under första världskriget.
Här i Sverige satt vi i stället lugnt ner arbetsgivare och arbetstagare vid samma bord och pratade fram en pensionsplan. För folk som annars fått stå med mössan i hand på ålderns dar. Goa brukspatron, skänk en riksdaler!

Var Knutte då stamfadern till alla kända Wallenbergare som vi haft omkring oss sedan dess och som grejat med banker och sånt, Pirre och allt vad de har kallats? Nej, det var var hans halvbror Marcus, han som kallades ”Häradshövdingen”. Och en annan halvbror, Gustaf, fick en sonson som hette Raoul, den som kom att rädda tiotusentals människor från nazisternas förintelseläger under andra världskriget.
Själva fick Knut och hans hustru Alice inga egna barn. De adopterade en dotter som inte gick vidare i hans bankirfotspår. Utöver att starta ”mitt” företag 1917 gjorde de en annan fantastisk sak samma år. De bildade Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, den största penningpåse som Sverige haft - och fortfarande har - för att finansiera vetenskaplig verksamhet.

Nämnde jag att han var utrikesminister några år också? Och riksdagsman i första kammaren. I en debatt där 1918 sa han ”Jag kan först som sist bekänna, att jag har röstat för kvinnans rösträtt”.
Det var tre år innan vi fick kvinnlig rösträtt i Sverige.

Blir fint att sluta där med de orden från Knutte med det vackra pipskägget.

Det har nästan brunnit ut i brasan nu, ser jag. Ska lägga på ett vedträ till, så kan vi fortsätta sen med berg nummer två.

.