Föregångskvinnor 1: Mathilda

Var det bara gubbs där i början då, undrar du. När mitt företag föddes? Inga kvinnor?
Klart det var. Krafsa runt lite grand i elden bara, på med lite nytt. Nej, inte de grova. Några björkträn passar nu. De knastrar så bra. Så där ja.

Klart det var kvinnor också. Inte lika många dock. Men vad som förloras i kvantitet kan vinnas i kvalitet.  Den där första överstyrelsen vi hade 1917, den som Knutte var ordförande i och Olle vice, den bestod av 30 pers, varav 29 män. Eftersom männen var så många ägnade jag inte så mycket tid åt dem. Men vem var den enda kvinnan, undrade jag.

Jo, hon hette Mathilda Staël von Holstein. Det stod inte så mycket om henne på nätet, inte som jag fick fram i alla fall. Men vet du vad? På nätet nånstans hittade jag en nutida släkting till henne, Charlotte heter hon, som ägnar sig lite åt släktforskning. Mathilda var hennes farfars farfars brorsdotter. Av Charlotte fick jag en massa intressanta länkar att gå in på.

Och Mathilda var something else, ska du veta. Hon föddes i Kristianstad, var äldst i en barnaskara på tolv. Båda hennes föräldrar dog i unga år och Mathilda fick ta hand om och försörja sina elva yngre syskon. Elva stycken alltså. Man hoppas hon hade många armar. Så hon kunde snyta näsor, koka välling, knyta skor, sticka vantar, plåstra skrubbsår och bädda sängar samtidigt.

Och försörja dem. Mathilda jobbade som amanuens och kamrer i Stockholms Stads hälsovårdsnämnd. Och sedan var hon korrespondent på en advokatbyrå. Det var kanske här tankarna började spira på att bli advokat. Ett växande yrke den här tiden, men uteslutande ett manligt. T o m så kallade ”brännvinsadvokater” - juridiskt praktiserande men oskolade personer - kunde försörja sig. Bara de hade slips och mustasch. Bara man var man.
Mathilda hade dock den häpnadsväckande åsikten att tjejer både kunde vara advokater och rösta i riksdagsvalet. Och hon var några år med i styrelsen för FKPR, Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt.

Jag vänder runt på ett björkved i öppna spisen så elden tar sig lite mer.

Ja, i alla fall. Genom råplugg, självstudier och privatundervisning kom Mathilda in på Universitetet i Stockholm 1909. På dispens. Hon hade ju ingen studentexamen, vilket var ett krav.
Det skulle ta henne nio år att ta sin jur kand. Parallellt med pluggandet var Mathilda med i ett dussintal nämnder som sekreterare eller ordförande. T ex var hon ordförande i Stockholms Kvinnliga Studentförening, med i Fredrika Bremers kommitté för lagfrågor och lärare i ekonomi och samhällslära vid Stockholms Yrkesskola. Med mera, som sagt.

I det här läget, kring 1916, fick hon på remiss ett förslag på stadgar till ett nytt pensionsföretag som var på gång. Avsänt av Knutte, Olle och Axel. Mathilda var starkt kritisk i sitt remiss-svar.

”Man kan icke med enbart tillfredsställelse hälsa tillkomsten av en på frivillig väg ordnad pensionering för de privatanställda.” Hon var rädd att det här bara skulle fördröja utbyggandet av den lagstadgade pensioneringen. Sverige hade för tre år sedan fått sin första folkpension, men beloppen var under existensminimum.

Men om man nu prompt ville fixa detta på privat väg?
”Kvinnorna bör jämställas männen i pensioneringshänseende”, skrev Mathilda. Och pekade på många olikheter i stadgeförslaget. Mannen 65 års pensionsålder, kvinnan 60. Mannen max 8 % i premier, kvinnan max 6. Familjepension utbetalas om mannen dör, inte om det är hustrun som dör. Osv.
Såklart fick hon inte igenom några ändringar här. Könsskillnaderna i försäkringsvillkoren matchade könsskillnaderna i samhället på den här tiden. Det där med unisex i familjepension, t ex, infördes i ”mitt” företags pensionsplan i mitten av 1970-talet. Så felet med Mathilda Stael von Holstein var bara att hon låg lite före de flesta andra i sina tankar. Ca 60 år före.

Men hon blev ändå invald i överstyrelsen 1917. Helt utan supporters för sina avvikande åsikter kan hon alltså inte ha varit.

Året efter tog hon sin jur kand. Och 1921 blev hon Sveriges andra kvinnliga advokat någonsin. Samma år fick vi kvinnlig rösträtt i landet. Svårt att säga vilket av de två sakerna som kan ha glatt henne mest. Två år därefter öppnade hon sin egen advokatfirma. Som hon framgångsrikt skötte i 22 år.   

Mathilda Staël von Holstein, ja. Katten bland hermelinerna i vår första överstyrelse för 100 år sedan.

Och så tog hon med sig lite från Värmland också. Värmland? Jag har ju bara pratat om Stockholm? Och hon föddes i Kristianstad? Ja, men hon växte upp i Björneborg. Jag vet, det låter som en tennisspelare. Men det är en gammal bruksort nånstans mellan Kristinehamn och Degerfors. I Värmland alltså. 

Känner du moster Ester, förresten? Nähä. Lägg bara på några nya björkklabbar i brasan då, så tar vi lite om henne också.

.