Glömda låtar

Några gömda, glömda låtar vill komma fram här. Sådana där brottarhits, i alla fall för mig. But sadly forgotten. Gömda i glömskans sand, typ. Vi gräver upp dem nu. Här är de, fem engelska låtar, två svenska, en fransk och en italiensk. I alfabetsordning, så jag inte tvingas välja favvisar bland dem.

- Deck of cards. Wink Martindale. Han pratar till orgelspel, ingen sång alltså, så hooken är helt texten. Men vilken hook!
- Fortissimo. Rita Pavone. Hon börjar i pianissimo och sen bjuds fortissimon in på ett fantastiskt sätt.
- La nuit. Adamo. Parisisk och paradisisk. När jag inte kan sova lyssnar jag till den och somnar lycklig.
- Ledsagarinna till lidelse. Bernt Staf. Hans bluesröst med smärta i är här som underbarast.
- Mona Lisa. Conway Twitty. Men man tror först att det är Elvis. Elvis hade nog gärna velat det ...
-Music, Maestro, please. Mills Brothers. Melodiös stämsång när den närmar sig änglarna.
- North to Alaska. Johnny Horton. Alaskas guldrusch. Ledsång i Alaska (filmklassiker med John Wayne, Dean Martin och Rick Nelson).
- Rotten peaches. Elton John. Ruggig. Lika bra eller bättre än hans mer kända låtar och oj vilken text!
- Stanna hos mig. Cayenne. Den bästa av alla tiders låtar i svenska Melodifestivalen. If you ask me.

Dessa nio alltså. Öron-njutningar lösgjorda ur glömskans sand!

Nio? Det brukar ju alltid vara tio st i såna här listor. Ja, men tio är för vanligt. Och nio är ett heligt tal i kinesisk tro. Tror jag. Coolt, med andra ord.

Tio, förresten, varför alltid tio, vad kommer det av? Moses stentavlor i Bibeln? Ja, kanske. Men jag tror det är enklare än så. Mer ursprungligt. Titta på dina händer ...
.