Mjölk

Mjölk får mig alltid att tänka på när jag sommarjobbade i min ungdom. Luncherna gick alltid till så att jag beställde bara ett glas mjölk på lunchhaket. Det var det enda.

Sen när jag slagit mig ner vid bordet fiskade jag upp min medhavda massäck: två ostmackor. Som efter förmiddagens icke-kylskåps-förvaring såg lite saggiga ut mitt på och med osten lite torr och utbubblig på kanterna.

Men det var schysst att äta ändå, tyckte jag. Hungern förlåter allt.

Mjölken kändes lite så där att dricka till, var mest som ett måste, och jag lämnade hälften, ungefär när mackorna var flyttade till magen. Det var kanske pga de tre outtalade ahana. Aha – en fattiglapp! Aha - en nörd! Aha - en smygätare!

För det var väl meningen att man inte skulle ha med sig mat dit, det insåg mitt samvete … så varför intog jag inte min furstliga lunchmåltid i det fria i stället? Det var lite svårt. Man kunde ju knappast ta med sig glaset ut från haket. Och köpte man ut mjölken från affären åkte man på att tjacka upp sig på en hel liter.

Så lunchhaket med de tre outtalade ahana var enda alternativet.

Om det hade funnits flera som jag, skulle det ha kunnat utveckla sig en svart marknad kring denna vita dryck. En överrock vid ett gathörn, pssst grabben, och överrocken svänger upp med ett glas mjölk i innerfickan.
I så fall så. Men jag kan inte säga att jag märkte av någon större marknad av den sorten.

Fast jag märkte iaf att mjölk var ett periskopord. För inuti mjölk finns mjöl. Och inuti mjöl finns öl. Och det senare dricker jag oftare än mjölk till måltiderna nuförtiden. Om det är skummande. Och bryggt i oktober.
.