Lite om öron

Öron har den fina egenskapen att de är två. Det blir så enkelt då att skicka iväg dem. Vänster öra västerut och höger öra österut. Och så kommer de tillbaka och berättar om alla ljud som finns och som man inte tänkt på att de finns.

... den lätta gnisslingen när fingrar byter ackord över gitarrsträngar ...
... en bil som kör genom grus, att det låter precis som en våg som slår mot stranden ...

Ljud som filtrerats bort av medvetandet för att de inte behövs där. Hur många som helst sådana öronupptäckter finns ju att göra.

Och så kan man också skicka iväg vänster öra norrut och höger öra söderut. Då kommer de tillbaka och berättar om ljud som har funnits.

... plinget när raden tagit slut och man får slå tillbaka skrivmaskins-valsen för att få ny rad ...
... knarret när man för tillbaka telefonskivan när man slagit ett nummer, kort knarr för 1an och långt knarr för 9an ...

Ljud som försvunnit för att företeelsen försvunnit. Som filtrerats bort av tiden för att de ”inte behövs”. Men örat har direktaccess till minnes-servern.

Och liknande öronexpeditioner är det fritt fram för alla att vidtaga. Det vimlar av ljud som finns och inte finns.

Det som är extra bra med att hämta hem ljud som inte längre finns är att de då kanske kan börja att finnas igen. Trendnissarna är här till stor hjälp. Retro är hett igen. Nostalgo är inne.

Återuppfinn något av allt det som ligger i dazumalpåsen, som t ex den vackra stationära telefonen med knarrskiva. Och hör sen!
.