Kära dagbok

Jag började skriva dagbok när jag var 13. Och slutade när jag var 13.
Det var på Hästberg, byn söder om Leksand i Dalarna i Sverige i världen.
Jag hade bara en liten anteckningsbok, en sån där svart som rymdes i bakfickan. I den började jag skriva.

Första inlägget där var på 4 rader och det var första dagen på Hästberg. När jag andra dagen drog fram boken på kvällen tyckte jag det var lika bra att plita ner 4 rader då också. Fyra saker som hänt som fick var sin rad. Såg prydligt ut på nåt sätt. Lite proffsigt och impande. Och tredje dagen såg jag ingen anledning att tänka annorlunda. 



Så det blev så att när jag gjorde något speciellt en dag, som t ex stukade lilltån eller nåt, så tänkte jag att det här får jag inte glömma att ta med i dagboken. Och det där blev en liten extragrej att tänka på, som växte och växte till en stor skugga som höll på att förmörka hela sommaren.


Paniken när jag på kvällen bara kom på 3 st! Och den oändliga lättnaden när jag kom att tänka på vädret! Ja just det, en rad om det, som ett fjärde! Så efter ”spelade badminton med Rolf”, lade jag till: ”det regnade lite på kvällen”. Räddad. Och somnade utmattad på sängen.



För listig som jag var, var alltid en av de fyra något om vädret. Så att de dagbokliga kvarnstenarna att lyfta bara blev 3 st. För vädret blev ju av sig självt, jag behövde inte lyfta ett finger. Vädret som helt ovetande skrev en fjärdedel av dagboken för en trettonåring på Hästberg i världen den sommaren. 


Men det räckte med tre fjärdedelar, tre kvarnstenar, tre saker att få ihop varje dag. Dagboken styrde mitt sommarlov, höll mig med ett fast grepp i kragen. "Åka och bada? Nej, det spar jag till i morgon, jag har redan mina tre st idag."

Jag höll dock ut och utförde min dagboksplikt till och med den sista sommardagen. Mission accomplished. Jag dansade bara en sommar.

Det är lugnare att blogga. Man behöver inte skriva prick 4 saker.



Och om hundra år kommer man i utgrävningar stöta på en svart anteckningsbok, blåsa bort dammet och utbrista: nä flukta här grabbar, nån slags dagbok förd över en hel sommar, och med precis 4 rader per dag, måtte röra sig om ett proffs ...

.