Kurre & Åsa och rullbanden

Helt oförhappandes, som det brukar vara när Kurre och Åsa dyker upp, dyker Kurre och Åsa upp. De tittar stint på mig.

Kurre: - Nu vill vi att du …
Åsa: … berättar om rullbanden.

- Eh … rullb …? … , replikerar jag.

Åsa: - Ja, rullbanden tog du …
Kurre: … ju inte med i något ÄGA-test!

- Jaha, ni menar rullbanden? De där små banden som jag spelat in en massa fin musik på?

Kurre: - Det är tolv stora ljudband med gammal pop från Tio-i-topp-tiden, som …
Åsa: … finns att köpa var som helst eller går att plocka fram på Spotify.

- Nehej, det är visst inte bara sånt, där finns också många låtar som jag och min kompis A spelade in på egna gitarrer i vår ungdom och SÅNT går inte att köpa någonstans! Icke heller att spotifaja fram.
Jag tittar triumferande på dem.

Åsa: - Den där rullbandspelaren som hör till, har du kollat …
Kurre: … om den överhuvud taget funkar efter alla dessa år?

Jag sticker in ett finger innanför kragen, tycker att det börjar kännas lite kvalmigt i rummet.

- Mjäe, det kanske jag inte har gjort, men … tja … sånt går ju att köpa i så fall.
Jag försöker erinra mig när jag senast såg rullbandspelare trängas på hyllorna i grammofonaffärer. Och känner nu en lätt oro vart det här samtalet är på väg. Kikar förbi Kurre mot bloggtangenterna. Men Åsa ser forskande på mig och ställer sig för, så där lite oförhappandes.

- Men titta vilken konstig ekorre där utanför fönstret! ropar jag.
Och ibland är det de enklaste saker som plötsligt funkar här i livet. De tittar hastigt mot fönstret och ännu hastigare kastar jag mig mot tangenterna och låter bloggen blogga ut.
.