Att Varberg eller inte Varberg

Tältföreställning, träbänkar i en halvcirkel framför scenen, som är väldigt nära. Så tystnar sorlet. Föreställningen kan börja. Det är Shakespeares Hamlet som ska uppföras.

Ett huvud skjuts ut genom ridån. Ett huvud med röd clownnäsa. Så kommer han ut med en liten banjo på magen. Klinkar. Så kommer en till, en kvinna, också med röd näsa. Och så en tredje. Två män och en kvinna är det. Två bär ett instrument; en banjo och en gitarr. Alla tre med röda clownnäsor. Går runt i en cirkel, klinkar lite, nynnar lite, tittar på publiken medan de går runt.



Vad är detta? En extrakongress med förtroendevalda partidistriktsordförande i socialdemokratiska arbetarepartiet månne?
Nej, faktiskt inte. Nej, detta var första gången jag såg 1 2 3 Schtunk, den teatergrupp i Varberg som på sitt speciella vis framför kända pjäser av Shakespeare. Hamlet, Macbeth, Romeo och Julia, Rikard III. Deras scenkonst - commedia del arte - innebär att hela tiden ta med publiken i vad som sker i pjäsen. Alla avbrott välkomnas, hostningar och vad det är, från publiken.

Och detta var alltså Hamlet. Med underrubriken ”alla dör på slutet”. Det blev en svårglömlig föreställning.

Det hördes ett litet ljud från bänken bakom mig.
- Vad var det? Vad gjorde du? kom det från en av clownerna.

- Det var bara jag som slog ihjäl en fluga på armen, sa en kvinna där på bänken.
- Vad heter du?
- Jag heter Berit.
- Jaha, Berit. Så fort du ser nåt oskyldigt kryp så klipper du alltså bara till och MÖRDAR det! (stora gester, daskade till sig själv på armen med ett SKVATT i brutal elegans.)

Pjäsen spelades med ideliga utvikningar, publiken blandades in, nån av clownerna kunde fråga sufflören ”var är jag nu i texten, Johan” och när sufflören svarade, inledde de förstås en diskussion med honom.

När ”Hamlet” i en duell blev ytligt sårad av Ofelias bror Laertes ropade Hamlet ”tur att det bara var Laertes och inte Mördar-Berit”. Skratt och jubel och mest av alla skrattade Berit bakom mig.



Visst kunde man känna den lilla oron "tänk om man själv blir indragen" men allt gjordes med känslighet och publikkontakten var fenomenal, man kände att det här händer just nu och här.

Fast tog inte skämten udden av Hamlet? Förstörde de inte en fin gammal pjäs? Nej på båda frågorna.
Lyckades de verkligen spela så att pjäsen hanns med? Kunde clownerna Hamlet i grunden, ”på riktigt”? Ja på båda frågorna.

Ibland består gruppen av tre personer eller två. Eller en ibland, Lasse Beischer, han på bilden här uppe, den store eldsjälen i den här ännu obegripligt nog ganska okända teatergruppen.

Vad skulle gamle William säga om han kunde se vad 1 2 3 Schtunk från Varberg gör av hans pjäser? Jag tror han skulle gråta av lycka. Gråta som bara clowner kan.
.