Kurre & Åsa och lunchfläckarna

Oförhappandes satt de på mina axlar. Kurre på vänster och Åsa på höger axel. Jag sa ”hej”. Till båda axlarna. Lite avvaktande kanske.

Kurre: - Nu vill vi att du ...
Åsa: - ... berättar om glasögonen.

- Mina brillor? Jo, brillor har jag haft sedan ...

Åsa: - Nej, att du tar av dem när ...
Kurre: - ... du äter. Berätta om det!

- Jaha. Ja, jag tycker väl att det är skönt att slippa brillorna ibland. Behöver inte ha dom när jag läser. Eller äter. Så då tar jag av dom förståss. Apropå det, vet ni vad det värsta är som man ...

Kurre: - ... kan förlägga? Jo, vi vet. Glasögonen. För att man ...
Åsa: - ... måste ha glasögonen på sig för att hitta glasögonen.
Kurre: - Du har kört med ...
Åsa: - ... det där många gånger.

- Jaha. Men den här då? Vet ni vad det bästa är som ...

Åsa: - ... man kan förlägga? Mobilen. För då är det bara att ringa upp den. Du har ...
Kurre: - ... dragit den också. Berätta i stället om hur du spiller när du äter!

- Ja. OK. Det där är lite pinsamt. På luncherna har det väl hänt att jag spiller sås på skjortan. Det hoppar från gaffeln eller nåt. Senast samma dag som Cabarén. Fick rusa iväg och köpa en ny skjorta direkt bara för det. Kunde ju inte stå på scenen med nyspilld sås på skjortan. Men nog talat om det.

Nu hade Kurre och Åsa hoppat ner på bordet framför mig. Och stod så där oförhappandes i vägen för bloggtangenterna. De såg upplivade ut.

Kurre: - Har du inte tänkt på att det ...
Åsa: - ... kan vara ett samband mellan de två?

- Eh ... samband ... vilka två? Hur då?


Åsa: - Ja, att först tar du av dig glasögonen och ...

Kurre: - ... sen sitter du där och spiller sås på skjortan?

Deras munterhet gick nu över till nåt som bara kan beskrivas som ett skratt.

Men det var ett ödsdigert misstag. För är det en sak som är svår att klara av så är det att skratta och samtidigt bevaka bloggtangenter.

Mitt i ett he från Kurre och ett hi från Åsa smög jag fram ett långt bloggfinger mot rätt tangent och - phuitt - tog detta inlägg slut.
.