Mindre hundskräck

Jag blev botad av en teveserie. Låter underligt kanske. Men så är det. 



”Mannen som talar med hundar” heter serien - The Dog Whisperer i original. En anspelning förstås på hästfilmen med Robert Redford. Mannen är Cesar Millan, världens i dag ledande hundtränare, eller i alla fall mest kända och framgångsrika.

 "Men jag tränar inte hundar", säger Cesar Millan. "Jag rehabiliterar hundar genom att träna människorna som äger hundarna". Människotränare alltså. För människans okunskap är roten till det onda även här.



Teveserien visar det jobb han gör med att hjälpa hussar och mattar med deras hundar. Cesar åker hem till paret och frågar: ”What can I do for you guys?”. Deras problem brukar vara att hunden antingen är folkilsken, ängsligt rädd för allt eller manisk av något slag. Och oftast är hundägarna totalt okunniga i hur man handhar en hund. Precis som jag alltså. Men till skillnad från mig impulsköper de en valp för att den är så gullig. Ungefär som en körkortslös skulle köpa en bil för att den blänker så fint.

Cesars lösning kan man säga är MOK - Motion, Ordningsregler, Kärlek (eller i original EDA - Exercise, Discipline, Affection).



M: Hunden behöver rastas. Det är det allra första. ”Men han har ju en stor gård att springa i” piper husse/matte. ”Räcker inte”, säger Cesar, ”hunden måste ifrån huset. Ni måste ta ut den på PROMENADER".

O: Hunden måste ha rutiner och regler, ordning i tillvaron. Som flockdjur behöver den husse/matte som flockledare.

K: När det gäller M och O behöver hundägarna massor av träning. K kan de redan. Poängen är att hunden inte är mottaglig för kel och klappar om de inte först fått M och O.



M+O+K. I den ordningen alltså.



Helt fascinerad tittar jag på de här programmen, hur lugn och pedagogisk Cesar är, hur en vilt skällande hund förvandlas till ett harmoniskt sällskapsdjur. Så som hunden egentligen är, när den får chansen. Människans bästa vän, heter det ju.

Min hälsosamma respekt för hunden finns kvar. Men min gamla bergfasta övertygelse att hundar är dreglande monster utsända från helvetets bakgårdar med det enda syftet att flyga mig i strupen, den övertygelsen har pulvriserats.



När jag ser en hund idag kan jag nästan säga ”hej, du medvarelse på den här jorden”.

Jag blev botad av en teveserie. Låter hunderligt kanske. Men så är det.


Och allt för att en hundintresserad mexikan gick över gränsen illegalt till USA vid 18 års ålder.
.