Lite kuriosa om mig

Tänkte berätta lite kuriosa om mig.



Det första är väl det att jag tycker kuriosa är ett mystiskt ord, jag kan inte se varifrån ordet kommer och jag får för mig att det bor två människor däri, en Kurre och en Åsa. Jag vågar ju inte erkänna det högt, men det är så det känns inuti i min ordkropp. För mellan alla organ som lungor och njurar och sånt bor det en massa ord i mig. Det är de som hjälper blodet att flyta runt.



När jag skulle börja i första klass vågade jag inte gå in. Det är en annan kuriosasak om mig. Första skoldagen och alla förväntansfulla sjuårsglin och de ställde sig i en sån där kö två och två och så började de marschera in. Utom jag. Stod kvar där. Ingen hade ju sagt att det gällde mig också. Så var det nåt barn som ropade Ska inte du med också? Och då vaknade jag ur förlamningen och anslöt i kön. Tur det. Annars hade jag aldrig lärt mig skriva och alltså inte kunnat blogga nu. 



Sen kan jag berätta att jag är tuggummituggare. Då tänker man förstås på unga som blåser bubbelgumbubblor eller fyrkantiga jänkare. Men vi är bra på det i det här landet också. Lars Lagerbäck t ex. Han är en känd tuggummituggare. Jag hörde aldrig vad han sa när han intervjuades, tittade bara förhäxat på käkarnas upp- och nergång. Själv tuggar jag tuggummi för att jag snusade, this was way back, tusen år sen, bytte ut prillan mot tuggummi. Temporärt. Som därför förstås blev konstant.

Jag hinner berätta ett fjärde och sista kuriosum innan bloggen torkar på min penna för denna gång. Jag lärde mig att tvätta händerna av kungens farfar. Han hette Gustav VI Adolf. Det var han som var kung då. Han sa att han alltid tvättade händerna innan han började laga mat. Lät klokt. Så jag började med det också. Och gör fortfarande. Jag kanske inte är så där vidare fantastisk bland byttorna och pannorna i köket, men jag vet i alla fall alltid hur jag ska börja det hela.



Vid tillagningstvagningarna tänker jag dessutom på Bröderna Marx i nån film. Kanske för att jag ibland när jag är klar med handtvätten inte riktigt minns hur var det nu, har jag tvättat eller är jag på väg att tvätta? Och så gör jag det en gång till. Man kanske då kan fråga sig om jag i det läget kan få samma tanke ytterligare en gång. Ja, det händer. Det är det som är det marxiga. Men Kurre och Åsa ser ut att vilja att jag bloggar av nu. Så då gör jag väl det.
.