September i mockasiner

Nu rinner sista bloggen ur septembers penna, eller hur man ska säga.
Vilken konstig månad det varit!

Dominerad förstås av valet. Som hade ett
l-å-å-å-ångt upplopp mot målsnöret – med partiledare och rör i varje kanal och buske dygnet runt. När sov de? Och när loppet var klart, var det ändå inte klart. Ja, det fortsätter i bloggande stund. Vem pratar med vem för att komma ur den hörna som blockpolitiken målat in oss i? Löpsedlarna vet förstås svaren och trumpetar ut alla lösa spekulationer som sanningar. I vanlig ordning alltså.
Lögn, lögn, bara lögn. Eller lugn, lugn, bara lugn. Oktober får utvisa hur landet kommer att styras.

Och i den mikrovärld som denna bloggare befinner sig har månaden också dominerats av Bokmässan i Göteborg. Där jag alltså blev inbjuden att läsa ur min diktsamling ”Kärleken tar för lång tid”.
I den större världen kan man kanske tycka att det är valet som tar för lång tid, men bokmässan var i alla fall en stor kraftansamling och ett stort äventyr för mig. En obeskrivlig höjdare att få hälsa på poeten Lennart Sjögren.

September, var det höstens första månad? Nja, kan det vara varmt på hösten? Det kändes mer som en förlängning av sommaren, tycker jag. Brittsommar. Eller om det är indiansommar det heter.

Och i septembers sista droppar av blogg morsar vi hejdå till alla indianerna som kom på besök. Henrik Sallander, Lars Gustafsson, Kannberg, Pjalle, Aktuarie-Lasse, Gustav VI Adolf, Harry Martinsson, Kurre, Åsa, Maria Wettexrand , Göran Lägghund och alla de andra som smugit i sina mockasiner längs stigarna här.

Och i kväll ska jag avsluta månaden med att göra en uppläsning på Ny Poesiscen i Skärholmen. Då ska jag även ta någonting som jag aldrig läst, inte ens publicerat. Vända upp ett nytt blad.
.