Kurre och Åsa på besök

Bloggen på söndagen den 12 september stängdes av Kurre och Åsa, som ni kanske minns.
Nu armbågar de sig tillbaka. Och betraktar mig uppfordrande.

Kurre: - Nu tycker jag att du …
Åsa: … berättar om Tarzan.

Jaha, mumlar jag. Visst. Få se. Ja, då ligger jag på sängen i Blackeberg och har en vit bok i händerna …

Åsa: - Bok? Menar du …
Kurre: … inte tidning?

Nej, jag menar bok. Avbryt mig inte, nu när jag börjar minnas. Tarzan som tidning har inte ett skvatt med den riktige Tarzan att göra. Nästan värre än filmerna om honom, där han har en schimpanskompis med namnet Cheeta. Humbug! Någon sådan fanns inte, aporna i hans flock var betydligt större än schimpanser och Sheeta var Tarzans namn på pantern (den svarta leoparden)! Jag fnyser av rättmätig indignation.

Nej, jag läste ursprunget, boken om Tarzan av Edgar Rice Burroughs. Eller böcker, för det var flera stycken. Och de var inbundna och helt vita, minns jag, lånade från Classe förstås. Och hette ”Tarzan – de vita apornas son”, vilket måste vara nån miss i översättningen, för det var ju inte aporna som var vita, bara han själv. Och ”Tarzan” betyder ju ”vitt skinn” på apspråk, som alla vet.

Och det var självfallet på sängen jag låg och läste Tarzanböckerna. Jag minns aldrig att jag någonsin satt vid ett bord och läste nåt förr i världen, det var alltid utstjälpt på sängen i någon halsbrytande ställning.

Jag insåg att det var Tarzan jag skulle bli när jag blev stor! Allt i Tarzans fria liv slog in fönstrena i mitt sinne som en enda storm! Det där med att plugga och sånt kunde jag väl göra för säkerhets skull och så, men den enda kurslitteratur värd namnet hade jag ju redan i händerna, Burroughs vita, inbundna böcker om den fria kejsaren av djungeln.

Kurre : Men du läste ju också mycket om …
Åsa: … Fantomen, ville du inte bli honom också?

Den? Ja, det var ju kul att läsa om honom förstås med sina blåa trikåer och dödskalle-ringar, men honom skulle jag aldrig vilja bli, förstår ni väl? Han var ju bara en seriefigur!

Jag ser hur Kurre och Åsa öppnar mun för att säga nåt, men innan de hinner, kastar jag mig snabbt över tangenterna och bloggar ut.
.