Mina hundar och lejon

Det var på en skoldans i Södra Ängby Skola på
60-talet. Skoldans var något stort. Pirrighetsfaktorn var 11 på en skala från 1 till 10. Alla elever gick dit och gråa tråk-och lunkskolan klädde sig till fest.


Jag minns Heintz ”Just like Eddy” ...
När jag hör den idag är jag tillbaka på skoldansen. Men det var ju på skiva, som man lika gärna kunde lyssna på hemma. På skoldansen fick man ju se och höra band livs levande.

Det var framför allt ett band som fick blodet att rusa extra bubbligt i mig.



Den här gången jag tänker på var första gången jag hörde dem. Och såg dem, förståss. En på trummor. En på sologitarr. En på kompgitarr. Och den fjärde tror jag bara sjöng. Fyra st precis som the Beatles.



Fast de var bara 3 st först på scenen, Henrik Sallander kom först senare. Jag var tvungen att gå på syrrans studentskiva först, sa han. Jag tänkte ”vad schysst att tänka på sin syster när man hade en spelning". Han plockade upp kompgitarren och nu började de spela på allvar. 



De var tajta, de sjöng allihop, de sjöng en blandning av kända låtar men också många jag aldrig hört, de sjöng och spelade live mitt framför mina ögon och de - vilket väl var det bubbligaste av allt - var också från Blackeberg eller möjligen Södra Ängby. 


Och de var inget rövar- och röjarband. De var propra och de sjöng stämsång som Beatles och Hollies. Skoldansen kom av sig, ingen liksom dansade, vi blev publik, alla flockades framme vid scenen och bara lyssnade, längst fram jag med stora ögon och öron.

Sealed with a kiss var en höjdarlåt förstås. Och den verkliga höjdpunkten kom när de sjöng The lion sleeps tonight. In the jungle the mighty jungle the lion sleeps tonight, det var trummisen Janne Ö som sjöng ledstämman, Janne A och Janne B och Henke på stämsång och alla i falsett, sången ringlade sig runt aulan och kvällen var magisk.

The Hounds hette de. Och nästan direkt efter den här kvällen kom de in på Tio i topp och låg där med många låtar i flera år, precis som Shanes, Tages och Hep Stars och de andra stora.

Och två listettor hade de, om jag inte minns fel, de två som jag nämnt här, Kyssen och Lejonet ... som jag kände liksom föddes och kom till under den där bubbliga aftonen i aulan med den här bloggaren tonårigt andäktig längst fram vid scenen.
.