Spaning i Sjuväljarskogen del 2

.
Blott blått är det, som sagt, i det andra trädet: Arrogansen.

Mård Olofsson såg vi ju redan sno förbi som hastigast i del 1. Hon har en av de fyra grenarna i det här trädet, fast grenen knakar lite oroväckande. Mård är den minsta av alla till växten och är därför grannast utstyrd av alla. Ibland kan man nästan misstänka att hon flörtar med De Gröda när hon svischar omkring med en lång illröd sjal efter sig.

På den största grenen ståtar Friederich von Rheinfeldt, den tyskt grundlige generalen av Arrogansens träd. Han är en sparsam general. Även när han pratar. Då rör han inte en muskel i ansiktet, utom de läpprörelser som krävs för att pratet ska höras, såsom "skattesänkning" och sådant. Om man tittar bakom ryggen på honom blir man dock förvånad; där finns ingen vev.

Den tredje grenen i trädet har tidigare varit liberalt ljusblå men är numera mörkblå även den. Lillgeneral för den grenen är Jan Björkris, men han är inte där nu, jobbar extra som inpiskare på en skola i närheten. Jan är väldigt duktig. På att spotta prick på burkar. För han har ett så fint mellanrum mellan tänderna.

På den fjärde grenen hittar vi Göran Lägghund. Det är tur för honom det. För han hittas inte av många, bland alla dessa grenar. Annat var det på hans husses tid: Alf Svenskson. Han var populär han, för han var som folk är mest, han t o m spelade saxofon. Göran gnyr ofta omkring på sin gren där små dofter av saxsolon dröjer sig kvar.

- - -

Sju grenar på två träd. Som gafflar i munnen på varann. En 8-9 miljoner som ska välja. Hur lätt är det inte att få grenar i ansiktet! Att ha svårt att sålla och värdera! Men finns det inte några stora linjer som skiljer de två åt? Finns det någon ödesfråga i allt detta kvistiga?

Ja. Utförsäljningen.

Alliansen misstror allt statligt ägande och vill fortsätta privatisera hyreshus och företag. De fyra är helt överens om detta. Nästa område i stöpsleven är sjukvården.

De rödgröna tror att det som skapar ansvar och kvalitet är att alla svenskar äger det. När vinstpengar hamnar i privata fickor styrs verksamheten dit där det går att tjäna mest pengar.

På dagis, på BB, i skolor, i operationssalar på sjukhus ...

Om man känner sig osäker, inte är bergis på att det är bra att vår allmänna egendom fortsätter att säljas ut, då finns det bara en sak att göra: rösta rödgrönt. För det går inte att backa, att rättas till i efterhand. Bytt är bytt.
Och på fyra år kan en regering hinna med mycket ...

På söndag har vi chansen. På måndag är det för sent.
.