Den blindes första sång

                 1

I Sparta fanns Helena, kallad Den Sköna,
som även var kung Menelaos´ böna.
Sch. Lyssna. Nu börjar en hisklig skröna.

En prins hette Paris (betoning på a).
Han trånade. ”Helena skulle man ha!”
Så han rövade bort´na en vacker da´.

”Jag har´na i Troja. Ni kan inte ta oss.”
Då utbröt i Sparta ett jämmerligt kaos.
I taket gick alla och mest Menelaos.

Men han storma´ inte efter sin amour
utan överlät det hela åt sin bror.

Om det gäller att hämta hem nån
ska man anlita Agamemnon.

Gick det bra för Aga? Nåja.
Han belägra´ åtminstone Troja.

                 2

Kanske han till och med segrat
och inte bara belägrat
om inte hans bäste vägrat.

För Akilles ville ju inte slåss.
Och Aga hetsade på förståss
tills Akilles tänkte på Patroklos.

För att slippa ifrån Agamemnons tjat
om att dra ut i fält som en duktig soldat
så sände han dit sin lojale kamrat,

som hamna´ i krigets värsta sektor
och där stod Trojas värsting Hektor.

Och hemske Hektor slog direkt.
Och Patroklos han dog direkt.

När Akilles fick höra hur polaren dött
ja då brast någonting och han såg bara rött.

                 3

Han jagade Hektor och tog´en av daga.
Och kriget gick nu lite bättre för Aga.
Troja gav upp. Och där slutar vår saga.

Men slaget om Troja det stod ju. Så när
hände egentligen allt det här?
För 3 200 år sen ungefär.

Det vet vi tack vare den nyfikna spaden.
Ilion kallades också staden.
Därav namnet Iliaden.

Ja, vad än denna sta´ heter,
besjöngs den på hexameter.

Uppåt 16 000 verser blev det.
Och Homeros hette han som skrev det.

Om han nu funnits någonsin.
I alla fall så var han blind.

                 4

Hur funkade det? Ingen skrift? Ingen data?
Jo, dikt lärdes in via lyssna och prata.
För en blind var det här liksom mammas gata.

Homeros han skrev Iliaden i skallen.
Skanderade högt, så han ej tappa´ trallen.
Hexametern bistod med intervallen.

Diktverket visar oss hur det var då.
Knytnävens rätt byggde allting på.
Det lärde sig alla från det dom var små.

Och alla höjdare blev nöjdare och nöjdare
när dom där nere blev böjdare och böjdare.

En kvinna betraktades som sköka eller älva
och höjdarna tordes inte fajtas själva.

På 3 200 år på vår jord
har ingenting hänt, med andra ord.

                 5

Om man läser den bara, då är den så fin.
Här rinner i den som ett sjungande vin
nästan hela den grekiska mytologin.

Skulle man ej jämt försonas
med hur alla namn betonas,
tur Homeros´ öron skonas.

Pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam.
Hexametern gör så att storyn går fram
och utan en gnutta av störande damm.

Fast ropa hej
det ska man ej.

För när man hunnit till sista raden
i tegelstenen Iliaden

då kommer Homeros, fast han inte kan se en,
och lägger fram tegelsten 2, Odysséen.