Petrarcas harpa

jag är den poet som grep din handled förra veckan
jag hade ingen servett till hands
att kludda på
och min dator har för länge sen
dränkts i ett bortomvarande
så scusa mi som Petrarcas harpa strömmar
det var inga rosor i handen
och inga törnen
när jag
rörde dig
du kanske kände ett litet stick
men det kan också ha varit
våren som vägrade vitna
ou nom de nom de nom
oder die Weinacht des Träumes
o desnudo en el cerezo aliso
green my present morning
säger jag tyst
green my present morning
orden som värmer kylan
kylan som gör att värmen finns
i magnetfältet dem emellan
där orden byter plats
och kalejdoskopet ändras
över den vita ytan 

     jag är den poet som grep dig om handleden
och sögs upp i vimlet
som namn och ögonblick och
snubblad glömska
verkligheten kan inte beskriva sig själv
den måste använda sig av oss människor
ett ord måste bestå av minst 50 procent människa
en människa måste bestå av minst 50 procent människa
det är därför min röst ibland ställer sig så på kant
och min hand mellan dina strängar
dör långsamt som en ängel i grönt vatten
     jag är den poet som för ett ögonblick gnistrade i din hand
och skyller blodet
på likheten med den längtan
som vrider klotet
rött genom dig

sjunk ner i mig i det hav där jag kan bo

jag vill att nån ska sjunga för mig i natt
och sången ska komma från fönstret