MINA LÅNGDIKTER

Varför sjunger knölvalen?

Jag läser i en tidning att man inte vet varför knölvalarna sjunger. Efter 40 års forskning måste forskarna tillstå att de inte löst gåtan. Jahapp, där dyker en knölval igen, vänder ner sin långa kropp sjungande i det oändliga havet. Varför, frågar sig professorerna. Ingen aning, svarar de. Svårt att veta sånt.

Långa ja. De flesta av mina dikter är av normallängd, så där som dikter brukar vara. Men några är långa, vissa av dem rejält långa. Över 40 st är det säkert, när jag tänker efter. Och de har ett tag rört sig lite oroligt, som om ett nytt, större habitat börjat locka därute.

Varför? Svårt att veta sånt. I alla fall så handlar det om dessa långdikter:

Akt 3 scen 1, Apel Jinglits och åsnan Nomad,
Bob Dylans krog i Highlands, Buss med uppslagen dörr,
Cerny lutar sig fram och berättar, Den blindes första sång,
De vackraste fåglarna sjunger under den största hammaren,
Det finns blodhöjdsbrinnande vinkelgräs i detta svårsläckta nu,
Det ska stå Hässelby, De två solarnas hus, Draksådd mabamba,
Eckert, Morson och Sondelaar, Ein Karem i trädgården,
En Larsson, Först tapetserade jag gatorna med dikter,
Gerhard, Eriksson och Jansson, Helium,
Hurusom man tillbörligen anrättar en hetvägg, Kristalldalen,
Lumpen gör män av pojkar, Min människa,
Mwawete och vått mellan träden, Mötte en Poet på stan,
Nyckelhål, Om det onda, Orden är båtar för mina passagerare,
Pausering, Pelikanen och Pelle Kanin, Petrarcas harpa,
Pianot börjar spela när pianisten gått, På Restaurang P,
Queen av sommarsolståndet och nyckelpigans blom,
Quod erat demonstrandum, Rambling on a mid day night,
Sagan om Silly Rama, Sång efter Tage och Tegnér,
There´s always been a Ralers, Tommy och Elvis, 3:56 i Marrakech,
Upproret mot EU, Variationer vid vatten, Vågor som slår in mot strand, Zamolxis, Åtta gånger åtta evinnerligt, Äntra på nytt.

Habitatbyte? Låter som en rimlig begäran. Bifalles. Så i en lång rad låter jag dem nu sjungande dyka rakt ut i den oändliga cyberrymden.