Värmlänning med stort P

Champagnekorken i luften! Det här är mitt inlägg nr 200 här på denna blogg Görans Penna, som jag startade den första maj i fjol, bara för att min penna ville det. Det måste firas!
Och det gör jag med att fortsätta min lilla triptyk om husgudarna jag hade och jag kommer nu fram till värmlänning nr 2.



Värmlänning?
Ja. Även han var värmlänning. Och kom från Filipstad, där han i dag sitter på en bänk som staty. En fin staty, som jag tyvärr bara sett på bild. Jag har närmare till statyn i Stockholm, där jag många gånger morsat på honom där han står på Klarabergsgatan framför det som nu är Nils Ferlins Torg.
För det är alltså Nils Ferlin jag pratar om. Som för mig var Poeten med stort P.



Rimmade han?

Ferlin gav ut sju diktsamlingar 1930-1962. Under den tiden hade den orimmade dikten börjat komma stort, men själv använde han rim i nästan alla dikter. Till skillnad från Tegnér var det den enklaste sortens rimflätning: abab (dvs slutorden på varannan rad rimmar), som i en sång. Ferlin var från början kuplettdiktare och rytmen såväl som sångbarheten levde kvar i honom.
Rimmen var för honom inte så viktiga, de var bara skelettet, som behövdes för att bära fram diktens innehåll (”köttet”, kan man säga). Vilket gjordes ännu bättre om dikten tonsattes (”kläderna”, om man så vill).



Kärleksdikter?
Det är lite märkligt det där. Att vi inte fick någon kärlekslyrik från en sån känslig poet som Ferlin. Det närmaste vi kommer är några vackra dikter till hans mor, t ex En ökenblomma (ur "Goggles", 1938).

Vems Diktare var han?

Han var gatans poet. Sinnebilden av poeten på caféet. Centralfiguren för alla bohemer som bodde i Klarakvarteren, innan dessa skövlades bort av grävskoporna. Han skrev för ”the under dog”. I hans dikter går en varm ström av ... ja, ömhet för medmänniskan, för de som är på samhällets botten.
Om Tegnér har ett överifrån-perspektiv har Ferlin snarare ett underifrån-perspektiv. 
När jag läste Ferlin i min första ungdomstid formade det hela min bild av vad en poet var.
 Boken med hans samlade verk, med de där blomgirlangerna, står sönderläst i min bokhylla. 



Vad skrev han för dikter?

Gå ut på gatan och fråga några vilka-som-helst om de kan någon dikt och de flesta kommer nämna någon Ferlindikt. Han finns i vårt gemensamma minne av lyrikskatter, säkerligen mycket tack vare Lillebror Söderlunds tonsättningar. Så jag behöver inte nämna någon av de vanligaste, de är många, men du kan dem.
Jag har själv ingen favorit bland de 100-tals Ferlindikter jag älskar.



Men jag ska här puffa för tre höjdare bland de mindre kända. Som varit mina följeslagare genom livet. Och som, av nån slump, alla är orimmade.


EVOLUTION (ur ”Barfotabarn”, 1933)
Stenen,

elden

och metmasken:



Tre trappsteg
till
Rockefeller.


ALLT HAR SIN PUNKT (ur ”Kejsarens papegoja”, 1951)



Allt har sin punkt och sin begränsning

i denna världen.

T. o. m. högfärden.

Eller kunde man möjligen tänka sej

en så ytterligt konsekvent förnämitet
att han inte med glädje emottog

den mest illavårdade parianäve
om han befann sej

ex.vis
mellan ett par isflak.





TRAGISKT (ur ”Från mitt ekorrhjul”, 1957)



Plötsligen - efter sextiofem års intensivt

och fruktlöst hjärnarbete, fann fysiologen

och matematikern Benjamin B. Lawson från

Liverpool ekvationen för människans odödlig-

het. Det hände på gatan. Strålande glad och
överväldigad av sin egen upptäckt ville han

skynda hem och nedteckna den, men i sitt ex-

tatiska tillstånd lade han inte märke till

vare sej rött ljus eller de gula strecken
och en skrikig, flagig och nästan utrangerad

droskbil körde över och dödade honom.
.