Alla vägar bär till Rom

Nu går årets åttonde månad mot sitt slut. Åttonde? Menar jag inte tionde? Nej, ”oktober” betyder ju ”den åttonde månaden”. Den där Oktogonen t ex, som en viss bank har som symbol, betyder ju Åttakanting ... och spanjorerna säger ”ocho” om ”åtta”. Man kan ana sig till latinet här ...
Och visst är det romarna som ligger i botten på detta till synes ologiska namn på månaden. Det mesta i vårt språk går tillbaka till dem.

I den romerska kalendern körde man först bara med tio månader. Man tyckte tydligen det räckte.

De första fyra månaderna uppkallade man efter gudar från den romerska mytologin, de månader som vi kallar mars, april, maj och juni.
Månad 5 och 6 fick kejsarna Julius Caesar och Augustus låna sina namn till.
Sedan tröt tydligen fantasin - eller gudarna - och man lät de fyra sista månaderna bara heta den sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden. D v s september, oktober, november och december.



Året började alltså med mars. Så var det fram till år 153 f.Kr. Då började man lura på att det där kanske inte var så lyckat. Varför vet jag inte. De kanske kom på, att på det här sättet kommer de aldrig att få se Vasaloppet, det körs ju alltid sista helgen i februari. Eller vad det berodde på. Men lägga till nåt skulle de.



Då skrapade de fram en gud till. Och mycket listiga var de här, för de tog guden Janus, den gud som öppnar och stänger himlaljusets portar. Han har nämligen två ansikten av det skälet. Ett som blickar in i framtiden. Och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Lite grand som Jan Malmsjö läsandes Alfred Tennyson på nyårsnatten.
Januarius, Janus´ månad, hade kommit för att stanna.

De kanske hade fått blodad tand nu, romarna, för de lade till ytterligare en månad före mars. Och nu petade de in en etruskisk gud, de kanske hade fått slut på sina egna. Februus är mycket tunn när man googlar på honom. Reningens gud, står det bara. Men så är ju också hans månad den kortaste av alla. 



Året blev då plötsligt tolv månader långt år 152 f. Kr., vilket det alltsedan dess har fortsatt med. Men - undrar du nu förtrytsamt - varför ändrade de inte namnen på de där sista fyra månaderna, som bara hette den sjunde, den åttonde osv? För nu hette de ju fel.

Nej, det struntade de i. De hade ändrat så mycket nu, så det fick räcka. Och så hade de så många krig att utkämpa. Först det första puniska kriget. Sedan det andra puniska kriget. Sedan det tredje puniska kriget. Så de hade helt enkelt inte tid. Det får heta som det heter.



Därför är det nu årets tionde månad, eller egentligen den åttonde, beroende på hur man ser det, som går mot sitt slut. Alltså oktober.

Och årets elfte månad, eller egentligen den nionde, beroende på hur man ser det, står nu för dörren. Alltså november.

Men dessförinnan ska vi fira den ursvenska gamla högtiden Halloween.
.