Tvillingdeckarna

I november i fjol gav jag några deckartips här i bloggen. Men nu kom jag på att det var ett tips jag totalt glömde. Ett som bara måste med. Nämligen Tvillingdetektiverna. Det är en fantastisk serie ungdomsböcker från förra århundradet. 



De hörde till B.Wahlströms ungdomsböcker, ni vet de där med gröna ryggar. Så såg killböckerna ut i alla fall. Tjejböckerna hade röda ryggar och hette Kitty eller Cherry Ames och sånt. Det var ordning och reda och uppdelning på den tiden. Jag vet inte om det var dödsstraff för killar att läsa de röda böckerna och tjejer de gröna, men det var det nog inte.



Klas och Göran Bergendal, det är enäggstvillingarna, rödhåriga, buspojkar, äventyrslystna, bor i norrländska Vindsele.
Hubert Norlén, det är deras kusin, skolans ljus, glasögon, slips, spikrak mittbena, bor på Kaptensgatan på Östermalm i Stockholm.

Fina kontraster alltså. De är de tre som tar fast bovarna, ömsom i Norrland, ömsom i Stockholm, med tvillingarna som spanarna, Hubert som hjärnan. Den senare högst motvilligt meddragen i äventyren, föredrar bibliotek och muséer. 



Ett vanligt replikskifte dem emellan är:
- ”Tjenare, Hubbe!”
- ”Hmf, Hubert, om jag får be”.
Minns replikskiftena i Jönssonligan mellan Vanheden och Jönsson:
- ”Lysande, Sickan!”
- Charles-Ingvar, om jag får be”.
Månne manusförfattaren till de filmerna läste Wahlströms ungdomsböcker som grabb?

Och till utseendet är Hubert inte alldeles olik Harry Potter. Som också har två medhjälpare. Varav den ena är rödhårig. Det är kul att hitta sådana här ekon. Ren slump i detta fall dock. För man kan ju svårligen föreställa sig Joanne Kathleen Rowling som ung ligga och lusläsa dessa Wahlström-böcker med gröna ryggar. Hon är ju tjej vet ja.

Nej, parallellen måtte vara resultatet av rena trolldomen.


Anyway, vilken fröjd det var för mig som grabb att läsa Tvillingdetektiverna! Själva gåtan, brottet var inte det viktiga, det gamla vanliga bara som fanns i alla böcker. Nej det var humorn, de fantastiska dialogerna av en mycket säker författare, fina miljöskildringar på köpet och charmen med kollisionen mellan de två världarna; tvillingarnas och Hubbes, förlåt, Huberts.



Böckernas författare var Sivar Ahlrud. Fast bakom det namnet dolde sig en författarduo: Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud.


Kronan på verket var att de flesta av böckerna pryddes av en suggestiv bild av Bertil Hegland, denne man som gjorde bokillustrerandet till en skön konst.

Samme Bertil Hegland som gjort att jag inte kunnat slänga alla mina Manhattandeckare, för det är han som står för de vackra försidesbilderna även där. Men nu är jag redo att avhända mig dem. Se min blogg den 3 november i år. Säljer dem gärna nu. Först till kvarn ...

Javisst ja. Lucia är det i dag. Så om ni skulle se två rödhåriga stjärngossar i tåget och en med glasögon, den senare med en nästan tondöv falsksång, så är det inte så konstigt. Det var ju bara i ett skolämne som Hubbe ... eh ... Hubert inte hade stort A, utan ett slätstruket B. Som en genant, pinsam och irriterande plump i protokollet. Just det: i sång.
.