Grammatik med dramatik

Vi slår på stort och går på teater, tycker jag. Vad går det för nåt? Vi plirar upp mot den stora neonskylten och läser:

VEM SKÖTER OCH SKÖT? - drama i två akter.

Låter lagom konstigt. Den tar vi. Sätt er ner här på träbänkarna och titta framåt.
Nu går ridån går upp för första akten.

AKT 1. HÄSTEN SKÖTER JAMES BOND
Vi läser den meningen och slås av tanken att den kan betyda två olika saker.

Scen 1. På scenen: en häst, en ko och James Bond.
James bryr sig inte alls om kon, den får stå där och beta bäst hon vill. Däremot ryktar han hästen och ger den doftande hö, där den står i spiltan.
Hästen sköter James Bond, det kan man verkligen säga.

Vi skyndar oss genast att ta ut satsdelar.

Subjekt (den som står för subjäktandet på scenen) är James Bond.

Ackusativobjekt (ack den som är objekt för detta jäktande) är hästen.

Predikat (själva jäktordet) är sköter.

Vi sneglar spörjande på demonregissören. Rätt? Han nickar. Vi rodnar invärtes av glädje.
Dags för scen 2.

Scen 2. På scenen: samma häst, samma ko och samma James Bond.
James ligger här på scengolvet, alldeles förbi av jäktandet i förra scenen. Är dammig både på kavajslaget och i strupen. Goda råd är dyra! Får han någon omvårdnad?
Kon struntar i honom, han struntade ju i kon förut! Men hästen minns scen 1 och gnäggar nu fram och tillbaka och dammar av James´ kavaj med svansen samt blandar en draja, skakad men inte rörd, och föser den med mulen inom räckhåll för James.
Hästen sköter James Bond, kan man utan vidare säga.

Vi hastar till att ta ut satsdelar.

Subjekt (den som står för subjäktandet på scenen) är denna gång hästen.

Ackusativobjekt (ack den som är objekt för detta jäktande) är denna gång James Bond.

Predikat (själva jäktordet) är precis som förut sköter.

Vi sneglar ånyo spörjande på demonregissören. Rätt? Han nickar. Vi vederfars en stor glädje härvidlag.

Ridån går upp för andra och sista akten.

AKT 2. HÄSTEN SKÖTS AV JAMES BOND
Vi läser den meningen och slås av tanken att den kan betyda hela tre olika saker.

Scen 1. Det drama vi ser utspelas är identiskt med scen 1 i första akten. Utöver att kon nu tröttnat och lämnat scenen. James ryktborstar + höserverar så det ryker om det. 

Hästen sköts av James Bond, kan man verkligen säga.

Snabbt scenbyte. Scen 2. Den alltmer lata hästen satt nu i en vagn och James satte skuldran till vagnen och sköt på så sätt vagn och häst framåt.
Hästen sköts av James Bond, kan man alltså säga.

Snabbt scenbyte igen. Scen 3. Finalscenen. Publiken satt på helspänn. Och drog efter andan. För James Bond tog sig nu före att dra sitt tjänstevapen och helt enkelt avlossa ett skott i den lata hästen! Har man sett! Som tur är kommer nog hästen att repa sig, det brukar ju teaterhästar göra. 

Men faktum kvarstår: hästen sköts av James Bond.

Vi kastar oss nu över uppgiften att ta ut satsdelarna. Som är samma i hela akt 2. Men meningarna är här passiva, det ser man på s:et i ”sköts”. Medan de i akt 1 var aktiva. 

Och från en dammig lektionssal från längesedan ekar nu två regler om skillnaden mellan aktiva och passiva satser:

- Att subjektet i en aktiv sats är agent i en passiv sats.
- Att ackusativobjektet i en aktiv sats är subjekt i en passiv sats.

Aha, säger vi då. I ”hästen sköts av James Bond” blir det alltså så här:

Hästen är subjekt.
Sköts (sköts av) är predikat.
James Bond är agent.

Ridån faller. Och i vimlet på väg ut igen från salongen kan man uppsnappa spridda kommentarer bland publiken:


- Att Hästen visade sig vara Subjekt var ju lite överraskande, men att James Bond var Agent, ja det hade jag på känn redan från början.
.