Nu är det december. Och i går var det november. Jag tittade då ut genom novemberfönstret där jag bor och tittar ut genom decemberfönstret nu idag. Ser misstänkt lika ut, måste jag säga. Jag tänker på gråsparven därute, Ja inte här, här är det minus 10, men i Afrika nånstans kanske. Han delar upp i värme/kyla, mörker/ljus, stillhet/rörelse. Sånt som finns. Precis som noshörningen gör, apropå Afrika. Och vattendroppen också, för den delen.
Men november/december finns inte. Den uppdelningen finns bara i våra huvuden. Så fort man kommer utanför våra huvuden finns bara den fysiska verkligheten. Tiden som går är som vatten. Går lika lite att greppa, hålla kvar. Men man kan sätta ner en käpp i vattnet och säga att till vänster om den är november, till höger är december. Abstraktioner gillar vi. Men inte att dra upp käppen ur vattnet och se att det ser likadant ut.
Som jag står och gör nu när jag tittar ut genom fönstret. Decemberfönstret är lika som novemberfönstret. Vi har bara flyttat oss fram en bit i vattnet. Men vattnet förstår vi inte vad det är. Hur mycket vi än kan beskriva det i siffror och kemiska formler.
Sånt kan inte gråsparven, noshörningen eller vattendroppen. De är chanslösa på en tenta i H2O. De har så lite sånt i sig att de får mycket större plats i sig att förstå vad vatten är.
Och vi människor så lite plats i oss, efter alla abstraktioner vi kör med, att vi inte kan förstå det. Vad vatten är.
Vi som alltid håller vår käpp nere i vattnet. Nu droppar det oroväckande från käppen som jag hållit lyft hela tiden jag stått vid fönstret. Så nu stoppar jag ner den igen i vattnet. Och fönstret blir åter ett fönster i december.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar