BLOINK

Min bloggpenna har gått i ide. Han hänvisar till BLOINK.

Vilket betyder - som alla innehavare av bloggpennor känner till - BLoggpennornas Organiserade INtresseKlubb. En fruktad organisation i cyberrymden således.



Den första statuten i BLOINK lyder:
”Envar bloggpenna, vilken bloggat som en galärslav under lång tid, ja ända in i vintern, och tycker att det är jättekallt och jättemörkt ute, äger rätt att a) ta en siesta, b) gå i ide eller c) bli en glad PP (pennpensionär) helt efter eget skön.”

Min bloggpenna valde b. Men hans uppfattning om ide är att ligga på en badstrand på Gran Canaria och lojt sträcka ut sin gängliga kropp och smutta på någon god bloggdryck.
Medan han dikterar det här inlägget till en BLOINK-funktionär.





En funktionär som låter hälsa att min bloggpenna därefter säkerligen tar en sväng förbi Pennsylvania, där BLOINKs huvudkontor ligger, och shoppar loss lite. De lär ha fina pennfodral där.

Fair enough, tänker jag på nysvenska. Om man lite grovt räknar med en månad på badstranden och lika mycket i provhytten så blir det cirkus den 1 mars som bloggpennan återbördas till min hand. Samtidigt alltså som det våras bland bergen och årets första rufsiga tussilago tränger upp ur diket.

Två månader, det är OK. Då kan jag utforska en del av de andra skrivprojekten som myllrar omkring i mig. Och så har jag en del läsning också att komma ikapp med. Som ni ser på bilden här uppe.

Men, det var så sant, han hade fått dispens av BLOINK för ett inlägg till i år. Ett recept som är långt över 200 år gammalt och som han prompt ville skicka före nyår. 



Ett recept? Mer än 200 år gammalt? Undrar vad det kan vara.