Efterlysning: Kurre & Åsa

Det har kommit in en massa frågor till bloggredaktionen. Det bara drösar in. Vi har blivit fullkomligt nedringda och nattredaktörerna har fått arbeta i skift. Vi vadar till knäna i brev och mail och sms. Och alla undrar de över en och samma sak:

Vilka är de där Kurre och Åsa egentligen? Och varifrån kommer de?

Jag förstår att många undrar. Och den sprickfärdiga nyfikenheten måste självfallet stillas och frågan en gång för alla besvaras. Frågan är bara hur. Själv har jag ingen aning om det här.

- "Hrm."

En diskret hostning bakom mig. Jag snurrade runt. Där stod en prydlig ung man. Välpressad kostym, glasögon, spikrak mittbena.
Men det måste väl vara ...?

- "Eh ... är det inte Hubbe?" försökte jag.
- "Hubert, om jag får be. Hubert Norlén till er tjänst. Vi råkade åhöra min herres bekymmersamma belägenhet. Månnhända kan vi vara till en viss behjälplighet därvidlag."
- "Det var vänligt. Tackar ödmjukast. Men vi sa du? Vilka vi?"

En rödhårig fräknig yngling dök nu upp på vid den glasögonpryddes sida. Och så en annan likadan vid den andra sidan.

- "Morsning", sa Klas. Eller om det var Göran.
- "Tjaba", sa Göran, om det nu inte var Klas. "Kul å råks."
- "Hej. Och tack. All hjälp tas tacksamt emot. Det som det gäller är alltså att besvara varifrån …"
- "Tack, min herre," insköt Hubert, "vi är uttömmande uppdaterade å hela problembilden enär vi råkade åhöra densamma då den utvecklades av min herre i begynnelsen av detta blogginlägg. Klas och Göran: spåra!"

Och de båda rödhåriga beståndsdelarna av deckartrion gick upp i rök, uppenbart satta på spåret, vad det nu kunde vara.

Tystnaden sänkte sig nu över bloggen.
Det enda som hördes var fraset från breven runt mina vador.
Jag studerade min bloggpenna ingående.
Hubert fingrade på sin oklanderligt knutna fluga.

- "Angenäm väderlek för övrigt", framkastade han.

Jag drog djupt efter andan för att fästa hans uppmärksamhet på snömodd, yrsnö och sedvanligt lamslagen kollektivtrafik, då de plötsligt var tre igen. Tvillingarna materialiserades vid Hubbes …eh … Huberts sida.

- "Jo du bloggarn," sa Göran (fast det kan ju också ha varit Klas), "dom föddes den 12 september. I bloggen här. Kurre och Åsa, menar jag", tillade han förklarande.
- "Klart som korvspad," instämde Klas (jag kan ju förstås inte svära på att det inte i stället var Göran), "och dom kom på besök igen den 29 september, 7 november, 27 november och 9 december. Enkel match att ta reda på för två rutinerade spanare från Vindsele."
- "Jaså, var det så? Tackar för det. Men varifrån kommer de? Och vart försvinner de?"

- "Hrm" kom det nu från Hubert. "Om min herre tillåter." Han tog bloggpennan från mig. "Sagda personer Kurre och Åsa har sin hemvist här."
- "Vasa? Bor de i min egen bloggpenna?"
- "Förvisso. Om jag ett ögonblick får dra min herres uppmärksamhet till de två hålen här. Där är Kurres ingång. Och här är Åsas. Eller, om man så vill, utgång."

Och minsann, var det inte två små hål där. Det hade jag inte sett förut. Jag kisade med ena ögat och tittade in. Såg inget. De kanske var ute och handlade. Eller köpte julgran.

- "Fantastiskt! Gåtan har fått sin lösning! Tack, alla tre", sa jag.
Men de hade redan försvunnit. Precis som breven runt vadorna, de var plötsligt puts väck allihop och golvet återigen synligt. Frågan var tydligen besvarad till allmän belåtenhet, nyfikenheten stillad och efterspaningen å Scotland Yard kunde tillbakadragas.

Nattredaktörerna lade upp benen på bordet igen.
Stillheten föll åter över den här vrån av cyberrymden.
Humlorna i bloggfönstret somnade om.
.