Kaanans land

Alldeles bredvid Blackeberg, där vi bodde, lite åt Grimstahållet till, låg Kaanan. Det var ett bad vid Mälaren, flera stränder, ett hopptorn och ett fik. Vi var och badade där den här sommaren. Mamma, pappa, mina två systrar och jag. Som vilken familj som helst.

Det var tre nästan tropiska somrar i slutet av 50-talet, det här var den mittersta av dem. Jag balanserade några glassar i handen, trippade försiktigt på vasst grus och het sand, jättestora högtalare utspridda på olika ställen på stranden.

"... och Schäfer ... på låret ... tar ner den ... ser sig om ..."

Den där rösten. Målande och malande, både återhållen och enträgen samtidigt. Kunde inte vara någon annan än Lennart Hyland.

Och ur minnets labyrinter bilder av getingar lite lojt hängande över glaskanterna, för saftdruckna för att vilja sticka.
Och brassarnas kedja som framdrömda av ett litet barn: Vava, Pelé, Didi.

Sverige i världens mittpunkt, världsmästerskapet i fotboll som gick här, hela min familj på badet i Kaanan, jag trippande med vaniljglass i strutar för att inte tappa eller spilla, precis som alla andra åttaåriga glin.

Allt var stort och helt. On top of the world. Där i Kaanans land.

Sen vet jag inte hur man ska säga. Men därefter var det som en kana utför. Till avskiljandets land. Eller kanske demaskeringens. Eller kanske en stor kil lyft mot familjen och en hammare lyft mot kilen. Mitt framför mig. Utan att jag såg. Vickade ju som bäst med tungan i barndomens glass av vanilj. Glass av familj. För vem blåser straff mot sig själv? Vilken åttaåring vänder inte ryggen till? Tills hammaren faller. Man måste få bollen för att kunna ta ner den och se sig om.

Eller kanske som jag beskrev det i "Min människa", en längre text som jag lagt ut på www.poeter.se/goran_p_rodholm.

Jag vet inte direkt vad folk hade för uppfattning om mig. Förmodligen att jag var en lite tyst men rätt glad grabb. En sak jag var styv i var att hålla upp ett hyfsat och rätt yttre.
Jag hade en uppsättning sådana yttren att välja bland, för att matcha de situationer som uppstod utanför mitt skinn.

Medan matchen fortsatte på andra sidan skinnet med mitt ihopkrupna nervsystem som boll.
.