Dostojevskijs kamel 10 - demaskering?

.
Jag har en efterhängsen syn. Om att en ung människa idag råkar snava över Nils Ferlins diktsamling Goggles från 1938. Och förvånat utbrister "va, fanns det sökmotorer redan på den tiden?"

Fast stora hornbågade glasögon kan ju ses som en sorts sökverktyg, förstås.

Och jag kan tänka mig den skarpsinnige Ola sätta på sig ett par sådana … "kanske man skulle googla lite på Göran? …"

För det var just det han gjorde.
"Är du Dostojevskijs kamel?" stod det i ett mail från honom som jag plötsligt fick, "jag googlade på dig och fick upp det här i ett program om Street Marknad citat Göran Pettersson Rödholm från Dostojevskijs kamel slut citat".

Jag var ju så funtad att det här med kameleriet och hemlighetsmakeriet var bleka dödens allvar för mig. Skulle jag nu släpas ut i svansen av de andra och skjutas i gryningen? I ett panikmail till dem redogjorde jag för det uppkomna och undrade vad händer nu. Ett skrattande svar kom från Dagmar. Eller om det var Elfride. "So what? No worries".

Då slog det mig två märkliga saker med Olas mail.
Ett: han hade googlat på mig, inte på t ex Street Marknad, märkligt.
Två: han trodde att jag var alla i kollektivet, ännu mer märkligt.
Men en öppning för mig ...

Mitt svar till honom lät så här (ordagrant, för jag har det kvar):

Din undran om Dostojevskijs kameler, oj, vad förvånad jag blev! Och in i vassen smickrad, måste jag erkänna! Men självklart skulle jag varken kunna eller vilja låtsas vara ett helt kollektiv av poeter, sånt vore väl dessutom snudd på bedrägligt förfarande och bara dumt.
Det får mig dock att tänka på något i samband med det ... känner du till Portugals nationalpoet Fernando Pessoa? Han skrev under fyra olika namn i fyra vitt skilda stilar; som sig själv och som i tur och ordning Alberto Caeiro, Ricardo Reis och Alvaro de Campos, vilket man upptäckte när man gick igenom hans efterlämnade saker efter hans död. Märkligt diktaröde, va?
.